Lite pip och gnäll och lite tjohoo blir det väl....

Gnäller för att förkylningen jag drar med har lagt i en högre växel idag, ont i halsen så det nästan är omöjligt att svälja, inte ens kaffe!! Då är det illa...mycket illa. Förkylning på sommaren, hur sjutton kom det sig?? Har väl aldrig hänt. Å stort tjohoo får det bli för att jag nu har min semester, EN HEL VECKA, å där var inte förkylningen inplanerad..shiiit. Bit ihop kvinna...Men vi fick en väldans bra start på semestern igår, bjudna till vännerna i torpet på mat. Å trevligt umgänge förstås!! Det ingår i det konceptet. Även en fantastisk solnedgång ingår, alldeles gratis!

 Nu är mannen i torpet precis lika stollig som jag, så vi var två som kröp runt i gräset och klickade..."...vilken slutar tid har du....,jaha...testar...woooow, där satt den...".

Å idag blir det stor fest i Koskräcken (koskräcken? jo, innan man kommer fram till deras sommarstuga vid Hjälmarens strand så passerar man igenom en kohage, med kor, och det är min svägerskas stora skräck, kor alltså...), hos kära svägerska med familj. Alla som fyller i år släkten under maj-juni ska firas, och det är en hel del, och då slår vi ihop alla födelsedagar, ekonomivarianten och trivselvarianten...Jag får väl sitta i ett hörn och tjura med mina p-ssiga hals...

Inte ett öga var torrt...

 ...denna skolavslutningskväll på Kvarnbacken i det lilla samhället. Prinsessan i prinsessrosa klänning, fylld av stundens allvar.

 Å så har hon gjort det igen!! Mellanprinsessan, inför hela skolan och föräldrar, syskon, mor-och farföräldrar har hon sjungit in sommaren!! Det gick rakt in i ett mormorshjärta. Om bilden är av dålig kvalité beror det på att hon som höll i kameran snyftade och snorade lite, förbaskade pollen...

"...du var bäst älskade unge..."

Pappakram, behövs inga ord...

Efter jordgubbar med glass och vispgrädde så måste man ju känna på hur det är att ha sommarlov!! Allt skutt och spring i benen, som samlats och lagrats där under hela terminen ska ju liksom ut. Va´gör det att man är finklädd...

 ...hur var det nu hon gjorde...? Vevade lite med armarna...men näe...

Å denna älskade lilla kämpe, som stretat så i motvind, äntligen börjar det ljusna!! Äntligen börjar medicinen göra nytta, antikropparna har sjunkit!! Fortfarande en skör liten man, men inte fullt lika ömtålig. Jag tackar alla högre makter att vi bor i det land vi gör, och att vården får kosta, önskar bara sååå att forskningen fick ett jättelyft.

Uppe med tuppen denna dag (fast tuppen har redan åkt till jobbet...), men ingen har ringt sig sjuk så nu blir det till att fördriva dagen med något annat än jobb. Ska nog hämta ett par sommarlovslediga barnbarn...

Känner ni hur det doftar...??

Ser nästan ut som fluffig nyvispad grädde, marängsviss eller vad man vill...Vita pioner, så sagolikt vackra med en ljuvlig doft som sprider sig nu efter gårdagens åskoväder...Ovädret återkommer jag till längre ned...Den här vita köpte jag förra året i Julita (reklam igen, det var väl sjutton då om jag inte snart ska ha ett gratis inträde där...), namnlös, eftersom någon råkat rycka bort lappen på den. Men va´gör väl det...

 Rosa, gammal hederlig pion.

Satt här vid torpet när vi köpte det, bland ogräs och brännässlor.  Två stora buskar är det nu, doftar så man nästan slår i backen...Nu ska de bara räddas när sista delen av fasaden på huset ska bytas, vet bara inte hur...det är bara en och en halv meter mellan husvägg och buskar, ...ryser...

 Jasminen fick sig en riktigt omgång igår i ovädret.

Idag ser den lite slokörad ut, men den doftar lika ihärdigt för det. Klippte ned den för två är sen ända till marken,  så nu är det första året den blommar efter det.

 Det enda då som inte doftar är väl vallmon...

Egentligen är den ju nästan vackrare i knoppstadiet än fullt utslagen. Den ligger också risigt till vid fasadrenoveringen.

Ovädret ja, det värsta på många år. Strömlöst, regn så man trodde taket skulle rasa in, åska som kom och gick, och mitt i allt detta näst intill en tromb som slet med sig både ljuslyktor och annat från altan. När det var som värst hördes ett ynkligt jamande utanför dörren, och där stod våran matfriare Pisse och såg ut som en dränkt katt...Magrare än någonsin, och han skakade av skräck, eller om han frös...Så vad gör man, djurvän som man är...?? Hämtar frottéhandduk och torkar den stackaren varm och torr, nästan så man fick en guldstjärna i himlen, eller...??

Idag är det skolavslutning för två av tre prinsessor, ska ladda med näsduk och kamera...

Du Gamla, Du Fria...

 

Klart att det har firats här idag!! Med färska jordgubbar, vispgrädde och kladdkaka, allt tillsammans med svärmor, Moster (ja men hon är svärmors syster och moster med hela släkten och bekantskapskretsen) och mannen i huset förstås. Vi började ju firandet igår och då är det lika bra att fortsätta när man har vanan inne.

Efter en skön eftermiddag i trädgården begav vi oss till trakten där mannen föddes, det är rätt långt upp i skogarna, avbefolkat numera, men sååå vackert!!

Tjärblomster så långt ögat kan se...

 

...och efter en promenad på en liten skogsväg så kommer man till detta lilla hus där mannen min växt upp, med tre storasystrar...och idag fick jag klart för mig att med ETT utedass så var det ingen höjdare...Men jag såg att mannen vart glansig i ögonen, och hans lilla mamma klappade honom ömt på armen. Det fanns plats för mycken kärlek också innanför husets väggar.

Huset är idag sommarstuga, besöks väl kanske inte sådär jätteofta av ägarna, (nej, vi gick inte in i trädgården, utan på en väg alldeles intill, fast moster tyckte nog att vi hade rätt att gå lite närmare...delar av oss hade ju faktiskt bott där!!) lupinerna har nästan tagit överhand i trädgården. Svärmor berättade hur de

 

 gick den här stigen varje dag för att ta sig till skolan, jobb eller affär. På vintern var den sällan plogad, rävar och råddjur skrek och skrämde vettet ur ungarna, och ibland fick hon gå 8 km för att sen ta bussen till jobbet, då kände jag, jag ska aldrig mer klaga...älskade svärmor!!

Något som verkligen satte min fantasi på spel är det här huset som ligger alldeles där man svänger ned till barndomshemmet. Kolla in alltså!! Klicka på bilden så den blir större, och ni kommer att få samma rysningar som jag fick!! Nu ser det ut som att någon äntligen förstått vilket kap detta hus är, det har stått tomt i många år, men nu verkar någon ha börjat rusta det. Gör det med varsam hand säger jag bara!! Fönstren...dörren....Mmmmm. Om jag inte vore den försynta person jag är skulle jag ägnat mig åt fönstertittning också!!

Efter en heldag med dessa underbara tanter så inser jag att krafterna inte räcker tillräckligt, så i morgon blir det en dag hemma istället för på jobbet, förkylningen ska väck!!

Hipp, Hipp, Hurra...för Bams...nej gubben min idag!!

 Det är inte alltid romantiskt när gubben fyller år...hostande och snörvlande masade sig hustrun upp ur sängen, före kl sju dessutom....(han är ju så attans morgonpigg...)med håret på ända och med en värkande kropp bestämde hon sig raskt för att kaffe fick han fixa själv...Så sen var det bara att leta efter paketen (var sjutton hade jag lagt dom då...nu skrattar mina barn, typiskt mig...), puh, där var dom...längst in i garderoben, under trosor och strumpor (där är han ju inte så ofta och rotar...eller det har hänt, men det är nästan prespigerat nu) låg de vita fina paketen. Jag tror att jag nästan hade somnat om innan han öppnat dom...

 Verandan börjar bli välfylld...och kanske inte då av kaffegäster utan pellisar!! Nu har inte riktigt alla flyttat ut än, en del dyrgripar står fortfarande inne, och efter dagens fasansfulla händelse så kanske det är bäst så...Ett par timmar senare, efter morgonens gratulation så vart det ett fruktansvärt liv inne i verandan, och när jag rusade ut (fortfarande i morgonrock och okammad...) så hade storjägaren Svea lyckats fått in en koltrast bland alla pelargoner! Kan väl säga som så, både en del pellisar och fågelstackaren var lite vingklippta...Men efter ett tag lyckades jag fånga den utmattade fågeln och Svea åkte ut med huvudet före...friden återställd!! Det enda som vittnar om händelse är en hög med blad och ett rött märke efter en näbb på min hand.

Stolen som jag hittade i uthuset förra våren håller än, och några av fynden från resan till Julita får bo på den så länge, den rosablommande pellisen ska tydligen vara en hängpellis, det återstår att se...

Vänta, nu ska ni få följa med och hälsa på en man som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta...Han är jordnära, lite klurig och jag tycker vi har en hel del gemensamt.

 Han bor enkelt, på landet liksom jag...

 ...Oj, vi kanske kommer olämpligt, kalsongerna hänger ute...!! Eller vänta, han har säkert bara tvättat!!

 Djurvän är han, liksom jag. Har ett gym i hönsgården till de nyfikna och kackliga hönorna.

 Vi kikar in lite försiktigt, dörren stod ju öppen...

 Han tycks gilla det enkla, va´sägs om ljuslyktan...??!!

 Ja men där sitter han ju!!

Älskade Pettson!!

Allt detta finns att beskåda i Julita, och på sommaren är det barnteater med just Pettson och Findus (nu gjorde jag ju lite reklam för dem, borde få rabatt på inträdet nästa gång...) och helt värt ett besök!!

Nu ska jag krypa ned i sängen, kurera min onda hals och värkande kropp, och hoppas att jag står på benen i morgon igen, jobbet väntar nämligen...

Nu är det lika bra att ni hämtar en kopp kaffe och sätter er bekvämt, för nu blir det en hel del bilder från dagens utflykt till Julita. Om man klickar på bilderna blir de större och av betydligt bättre kvalité, men det visste ni väl redan...

 

När man kommer till den här skylten så ökar pulsen betydligt, redan där börjar vi prata i turbofart och i mun på varandra...

 

Sen när det här stora vackra växthuset dyker upp, och man genom de stora fönstren ser alla läckerheter där på insidan, ja då  finns det inte en 100meters löpare i världen som kan slå oss. Stackare den som står i vägen då!!

 Här inne är känslan ungefär som när barnet kliver in i leksaksvaruhuset Hamleys i London, man blir hänförd och vet knappt vart man ska börja titta. Det här är alltså bara utställningsexemplar och moderplantor, ingenting av detta är till salu (hur mycket man än frågar...).

 Tänk att ha ett sånt här växthus, vilket ljus, fönstren är ju helt underbara!!

 

  Här är däremot det mesta till salu, och nästan som inne på Ica, tag tre och få rabatt...Här börjar också pulsen att gå ned lite, man inser att det finns så det räcker till oss också...Nu ska jag passa på att berömma kvinnan som dyker ned längst bort bland alla blommor, URTREVLIG och väldigt kunnig, sånt gillar jag!!

 EN av de nyinflyttade...Pelargon vid namn Rocco, blommorna är som små rosa rosor, och den passade perfekt in i gänget på glasverandan!! Vad jag köpte mer?? Kommer en annan dag med bilder!!