Först vill jag tacka för alla trevliga kommentarer jag får på bloggen!! Det är så kul när ni skriver något, då vet jag att ni finns, så tack!!
En sån morgon som jag fick i morse, det är den som gör resten av dagen. Att få vakna vid sextiden av att solen tränger in genom rullgardinen (kanske dags att byta till en mer mörkläggningsvariant...) och sen gå ut på trappan...

...där solen precis hittat vårat gamla uthus, som snart sett sina bästa dagar men som på något sätt hör till gårdsbilden. Fåglarna kvittrar så man tror att de ska ramla ner ur träden...

...då sätter sig Svea och jag med morgonkaffet och tidningen och bara NJUTER!

Eftersom vi inte har någon Ferdinand så brukar Svea lukta på blommorna, ja ibland buskarna också.

Matte tar däremot kaffekoppen och går iväg till syrénen som håller på att slå ut. Förmodligen har det funnits en hel berså när huset byggdes, men nu är det delar av den bara, men jag har ansat rätt hårt på den så den börjar se rätt skaplig ut.

Men sen hamnar kaffet i vrångstrupen!! Vi har varit förskonade, de har varit på andra sidan 52:an (riksvägen), men nu har de tagit sig över!! Hans vidare öde kommer inte på pränt, men han gör ingen skada längre...

Resten av dagen har jag tillbringat hos lilla mamma, plockandes, packandes, plockandes...och vad hittar jag i en låda??!! MINA gamla sparkdräkter!! Tänk att de efter över femtio år (önskar jag kunde halvera det...)fortfarande är hela! Så sen vart jag sittandes och drömde tillbaka när mina barn var små, och det kändes som om det var igår...