Varmt välkomna! Här kommer ni som vill kunna följa livet på Bergamon, paradiset på jorden, i alla fall så nära man kan komma. Berättandet är som livet, ibland sorglöst och på snudd till galet, och ibland djupt och eftertänksamt.
Blir jätteglad om du lämnar en liten kommentar eller bara ett Hej!
Bilderna har jag som regel tagit själv, gillar du någon så får du gärna "låna", men fråga först!!

onsdag 19 maj 2010

Skönt att läsa att Sigrid inte är den enda egensinniga katten på den här sidan solen!! Men nu har vi fått en förklaring. Att man aldrig lär sig, tonårsförälder som man varit flera gånger. Igår kväll när vi bestämde oss för att nu är det natt och Sigrid var på rätt sida om dörren, nämligen inomhus, då kom HAN, tuffsig,sliten, som såg ut som en Norsk Skogkatt, ena örat hängandes och med trånande blick kollade efter våran Sigrid. Han satt på våran altan både länge och väl, så till slut smög jag ut med lite torrfoder. Naturligtvis!! Så var det ju, hon en uppfostrad dam med värdighet, hon ville ju naturligtvis ha förkläde på sin date!! Eller kan det möjligen vara så att han var en matfriare...??

Kvällen igår hade ett underligt sken, himlen var alldeles rosa-lila, och då var det inte genom Sigrids ögon som allt hade ett rosa skimmer...


Å tänk va lätt det är när man väl kommit igång med att handla uteblommor!! Egentligen tycker jag Nejlikor är lite begravningsblommor, men de här riktigt ceriseröda ihop med konfettiMillion Bells(säkert odlaren egna påhittade namn)vart en riktigt färgklick...

...och lika vackert tycker jag det är med vita blommor, så nu vart det även här Nejlikor. Frost?? Äsch, inte på den här sidan nyår...

2 kommentarer:

  1. Du har så mycket fina blommor. Ny vacker header ser jag. Lilla tokiga katt!
    kram

    SvaraRadera
  2. Hittade just din blogg via Snäckskalsdalen.

    Ja, katter vet då vad de vill... Våran Tiger flyttar ut och sover i sitt sommarviste i växthusförrådet när det är så här varma nätter. Kommer in till hösten igen... och någon gång då och då dessförinnan.

    Försommarhälsningar
    Elisabet

    SvaraRadera