Varmt välkomna! Här kommer ni som vill kunna följa livet på Bergamon, paradiset på jorden, i alla fall så nära man kan komma. Berättandet är som livet, ibland sorglöst och på snudd till galet, och ibland djupt och eftertänksamt.
Blir jätteglad om du lämnar en liten kommentar eller bara ett Hej!
Bilderna har jag som regel tagit själv, gillar du någon så får du gärna "låna", men fråga först!!

fredag 25 februari 2011

Jag och Farbror Harald... vi har det så bra...
Riktigt stilig har han blivit där i vardagsrumsfönstret, och som belöning idag blev han omplanterad i en större lerkruka, så nu jävlar blir det till för han att växa!! Såg annons från Plantagen, nya sticklingar på ingång...ska nog försöka få till ett besök i helgen. Fast jag blir lite orolig, inte ser han ut som en riktig Mårbacka...?? Å ni vet den där "cherryfärgade" som jag var lite missbelåten med...?? Växer så det knakar, jättekraftig...får väl stå lite bakom gardinen kanske...
Tänk, en lördag och söndag som nästan  ligger oplanerad!! Eller kanske inte...i morgon ska jag och mamman/äldsta dottern i Odensbacken unna oss en lunch i den stora staden, med ev stora prinsessan. Men utan prins och småprinsessor, det är så sällan vi får tid till det, och nu tyckte jag att det verkligen var på tiden. Man behöver inte prata om så viktiga saker, bara få tid med varandra, kanske ta en promenad om det är bra väder.

12 kommentarer:

  1. Hoppas att ni får en trevlig dag idag, ibland behöver man nog få sitta bara å surra å göra något annat än brukligt är.
    Och så jobbigt som ni har det i familjen så behöver ni stöd från varann.
    Din dotter är nog stark för att hon behöver vara det just nu, tror att man får kraften när man bäst behöver den.
    Jag följde lite på avstånd min brors jänta när dom fick sin lilla Isabelle som föddes i Umeå och som inte hade nån bra prognos. Vi följde den lilla familjen som kämpade ettåetthalvt år, dom gav allt, och ibland frågade jag hur dom orkar, men dom visst inget annat än att dom skulle orka, styrkan bara fanns där.

    Men man vill ju inte att ens barn eller barnbarn ska vara sjuk, det får ju bara inte hända...men tyvärr det händer, och då är det bra att sluta upp bredvid varann och finnas där för varann.
    Men man får inte sluta leva själv, för då orkar man inte ta fram den styrkan som behövs, för ditt liv måste få näring. Den styrkan vet jag att du har och tillsammans med din stora kärleksfulla familj kommer den lilla prinsen att vara så lycklig.

    Mina tankar finns hos dig.
    Styrkekramar och klapp på kinden.

    SvaraRadera
  2. - Din Harald i fönstret lyser verkligen !
    Härligt när knopparna börjar slå ut.
    Hittade också en liten nyutslagen i fönstret, däremot är jag mindre tursam med sticklingarna. Har kanske skurit på fel ställe, för några rötter verkar det inte komma....
    - Hoppas ni får en bra dag i storstaden !
    - Ha det så gott !!! / Hasse

    SvaraRadera
  3. Rigmor skicka Fabror Harald till mej! Honom vill jag ha! Ha haha nu tror jag att han kommer att växa i rena förskräckelsen om han hade kunnat läsa vad du skrev :=) Fin som snus är han! Att ha varandra när det är svårt gör att man orkar gå vidare. Senast i morse tänkte jag på Lille Prinsen. Den finaste dagen till er allihopa! Ha det så gott! // Crea psst.....Rigmor du måste gå med i fototriss, och dom andra fotoutmaningarna! Du måste visa dina fantastika fina foto!

    SvaraRadera
  4. Ja du lite "hirkumpirkum" skulle jag allt behöva, inte för att jag vet va det är, men det låter som något som kanske skulle rädda mig ur förkylningens klor....
    Rantafar han fick nog ta till cortison, hans astmaanfall blev lite väl allvarliga. Tur han har akutcortison utskrivet vid sådana tillfällen så man slipper börja strula runt på akuten en helg....
    Och jag brukar då inte ha problem med öronen...

    Äsch nu har jag klagat färdigt....

    hoppas du har en finfin söndag, här är det mest sport, skulle upp å torka lite dammm men jag sitter med dammtrasan bredvid mig ännu, var ju tvunget se hur det skulle gå för Hellner....

    Tjingeling.

    SvaraRadera
  5. OOO såfin pelargon!! Men blir glad av den!! Finns hopp om vår och värme och allt därtill i det fotot..Skönt att du fikar och gör trevliga saker, det mååååååååååååååååååååååste man alltid!! Kram

    SvaraRadera
  6. Hei!!

    Vet inte vad som felar min blogg men jag kan inte lägga dig på min lista...provat flere, flera ggr o det sker inget. Går in här nu o då för o följa dig, o så är ju du inne hos mig o kommenterar !
    Vacker bild du lagt som header!

    Hoppas lunchen var mysig, kramar o tankar från mig!!

    SvaraRadera
  7. Hejsan Rigmor !
    Det var en fin-fin pellis.Det var ju sagt att jag ska köpa sticklingar, satte från frö ett år, men de var så rangliga.
    I det stadiet jag är nu usch jag tänker bara på mat,och god sådan.3 dagar kvar på svälten.Jag vet av erfarenhet att eftersom jag har vatten i kroppen och nu skall tillföra ännu mera, så går jag inte ner.Det sa jag åt dom.Jag har inte fuskat.Finns värre än hunger, därför kämpar jag.
    1-4 kg på en vecka,hittills har jag tappat 1 hg.fast flera centimetrar har jag gått ihop.
    Jag nästan hoppas jag får avbryta alltihopa, då ska jag käka råkost, det är det enda som funkar på mig.och magert kött utan fett.Det är bukmuskulaturen som är förslappad.
    Jag ska inte bli fotomodell---igen.

    Kram Mi

    SvaraRadera
  8. Ps. Glömde berömma fina sjöutsikten.Ds
    Jag får komma och simma där.

    SvaraRadera
  9. Jag bara ÄLSKAR pelargoner fast i år har inte mina mått så bra efter övervintringen...det blir nog till att köpa lite nya.
    Kram

    SvaraRadera
  10. Konstigt...i går skrev jag ett långt logginlägg till dig...idag syns det ej..lustigt...nån spelar mig ett spratt...jag inte hålla kan mig för skratt....men gillar dina pelargoner i dag med..det var det jag skrev igår..och kusinen,..va kul...måst kolla vem det är..kramis

    SvaraRadera
  11. Så vacker så vacker...vad man längtar nu tills man kan plantera lite blommor på altan. Såg idag att mina rosor i krukor överlevt vinter...så gott.

    Kramiz Anki

    SvaraRadera
  12. Det är sant, man måste få tid till det där lilla extra ibland. Jag kan verkligen sakna att ta en fika med mamma, eller umgås med min syster. Det får bli desto mer när jag träffar dem.
    Hoppas ni hade ne trevlig fika stund!
    Kram

    SvaraRadera