Jag tror att solen försökte förmedla något i går morse. Satt länge och tittade på detta underbara skådespel, -22 och en morgon som jag aldrig varit med om förr. Himlen verkligen brann, och det är väl så livet är, någonstans finns styrkan. Men den absolut största styrka tror jag min äldsta dotter och prinsmamma har just nu, efter måndagen besked så rasade världen totalt, men hon reser sig upp igen, hårt tagen men med en styrka som jag är förvånad över och stolt framför allt!! Önskar jag kunde skryta med att hon fått den från mor sin...Den har hon byggt upp alldeles själv, med näring från sina andra barn och kära runt omkring, det är jag övertygad om.
 Så TACK alla för de varma och go´a kommentarer jag fått här, jag vet att vi alla har våra kors att bära, men ibland blir det jädrans så tungt...