Fönstret öppnades, lyckans vind letade sig sakta och försiktigt in,

smekte lätt våra kinder.

Vågade vi hoppas, vågade vi tro?

Med ängslans hand gläntade vi lite mer på fönstret,

kunde vi inte ana hopp och ljus

där ute långt bort i horisonten?

Vi lätt oss ryckas med, njöt av vinden genom det öppna fönstret.

Jo visst var det ett ljus där bortom horisonten.

Så plötsligt stod vi där, mörkret omslöt oss igen.

Hoppet tog slut, tron försvann.

Ångest och vanmakt stängde fönstret, sorgen hade åter smekt oss med

sin kalla hand.

                                                                                                                  Rigmor 20110221



Efter beskedet om prinsens negativa provsvar idag känner jag att jag måste ta några dagars paus från bloggandet, återkommer när kraft och viljan kommit tillbaka.
Ta väl hand om er alla!!