Sommarens sista spretig blomma, den ger jag till dej min älskade vän. Den får bli en symbol för vår vänskap, hur den överlevt och vuxit sej starkare med åren. Hur vi delat bekymmer och glädje, stöttat varandra när så behövts, men också kunnat respektera varandras olikheter.
När jag idag besökte dej, så förstod jag att du har det bra, även om du inte med ord längre kan uttrycka det. Dina närmaste omkring dej, omtanke och kärlek från oss alla. Å fortfarande hoppas jag och vill tro på ett under...
Så länge de finns tro finns de hopp. Känner för dig, känner för din vän. Det blir så tungt när sjukdom kommer, så tungt att se en vän vara sjuk. Man tar så illa vid sig, frågar gång på gång Varför? Man hoppas och tro på underverk och sanningen är de sker underverk, därför ska man aldrig sluta tro på dom.
SvaraRaderaNär nära bli sjuka behöver vi finnas för dem, om vi själv drabbas behöver vi våra nära. Och som en hemlig o oskriven lag
-finns vi för varandra i både den glada och sorgna stunden.
Sluta aldrig hoppas
Sluta aldrig be
Sluta aldrig önska
Under kan ske.
Kramiz
Jag tänker på er och hoppas jag också.
SvaraRaderaSå bra Anki har skrivit här ovanför.
Många kramar
annika
Jaha så blev det som jag befarade hela kommentaren försvann. Kan inte kommentera i googelkonto hos dig har försökt så många gånger men allt försvinner då jag klickar på skicka knappen. Nu får det bli anonymt fast inte. Nu känns det inte OK att försöka att skriva om hela kommentaren igen. Den var ganska lång.
SvaraRaderaMen jag skrev att jag tycker att det inte lät något vidare det där som du skriver om. Jobbigt!
Svårt när nära och kära vänner blir sjuka och vad jag förstår av ditt inlägg så handlar det om svårtsjuk.
Berättade att jag har en väninna som för 30 år sedan fick cancer i tjocktarmen och sedan också drabbades av hjärntumör. Hon har opererats flera gånger och finns fortfarande kvar här i livet hos oss.Hennes op har inte varit särskilt lyckade utan hon har svåra handikapp idag men hon lever. Det tycker vi andra är bra men jag vet att hon många gånger tycker motsatsen. Stackars människan.
Skickar styrkekramar till dig och kommenterar detta nu Anonymt. Fast inte ändå. Vet inte riktigt vad jag ska göra.
Agnetha
http://agnetha52.blogspot.com/
Kära kära Rigmor. Vad säger man i dessa lägen. Ord känns futtiga. Önskar att jag fanns nära och kunde hålla om dig. Sänder varma tankar till din vän, till de nära och kära och till dig vännen. Att se en vän insjukna är tungt. Att du finns där betyder allt. Det är djup vänskap. luta aldrig tro! Kramar om från mitt innersta.
SvaraRaderahoppas din vän klarar sig i det svåra ,kramar till dig ,Nette
SvaraRaderaDet fina är ju att Ni finns där, nära..för henne och för varann...stöttar och bara är...Ja livet är inte så lätt, men man klarar det mesta, fast man inte tror det...Jag minns när jag fick veta att min man hade cancer, att jag tänkte: jag klarar aldrig det här...men det gjorde jag..tänker på dig det vet du..förstår precis hur du känner det..Kram Karina
SvaraRaderaDet är jobbigt när en så nära vän är allvarligt sjuk.Men du skriver att hon har det bra och har nära och kära omkring sig. Då känner hon all kärlek och värme ni har. Det betyder mycket.
SvaraRaderaMassor av styrkekramar!
Klem o massa kramar i tunga stunder!
SvaraRaderaKlem Anna
Livet är tyvärr inte alltid rättvist. Många gånger undrar man varför en del drabbas mer än andra. Att hoppas på under är inte fel. Jag tänker på dig och din vän och hoppas med dig!
SvaraRaderaKram
Elisabet
PS. Ett tips till dem som inte kan kommentera annat än anonymt. Testa att klicka på förhandsgranska först, och därifrån skicka kommentar.
Många kramar!!!
SvaraRaderaGrattis på din namnsdag..
SvaraRaderaKram vännen♥
Förstår ditt vemod och din maktlöshet när det gäller din väninna...
SvaraRaderaibland och väldig ofta och förståeligt så kan man ha mera kontakt med en kär vän än en släkting....
så gott att du finns där för henne även om jag förstår (eller gör jag det ???) hur jobbigt du måste ha...
Sänder en rejäl tanke och styrkekram till dig...
Hoppas du kommer iväg på en svamptur i helgen trots jobbet...
fast det blir så fort mörkt nu och skogen blir fort skum för ögonen...
känner mig lite låg ikväll ringde hem till min åldriga mor och hon är så dålig...
så nu blir det nog att packa bobilen en sista gång för säsongen och åka över till Finland...
Tänk man skulle vilja att mor alltid var en mor man kan surra och prata och skratta med....
och plötsligt blir det inte så...
lite förvirrat och tankar långt borta...
man tappar en bit av livet...
Tjingelingen....
Åh, jag känner med dig. Kan bara försöka förstå hur det känns och då gör det ont. Jag skickar många stora och värmande kramar och ett litet grattis på namnsdagen.
SvaraRaderaKram på dig.