En lugn och fridfull helg stundar, tid för eftertanke och vila. En helg som jag kvällstid gärna vandrar runt på kyrkogården och ser alla ljusen som fladdrar i mörkret, en liten hälsning från dom som inte längre är med oss här på jorden, men för alltid i våra hjärtan. Att komma ihåg och glädjas över alla minnen man har, det är det bästa sättet att hedra dom också. Sorg, ja visst, men samtidigt lycka över att man fått äran att vara i deras närhet, delat små vardagliga händelser, varit en del av deras historia. 

För en gångs skull slutade jag skapligt tidigt, kom hem när det fortfarande var dagsljus. Jag har inte riktigt förstått det här med sommar-och vintertid, att det är ljusare på morgonen har jag ingen större nytta av eftersom jag ändå ska till jobbet, och när jag åker hem är det nästan redan mörkt. Men i alla fall så upptäckte jag att det fortfarande blommar några Margueriter, tänk i början på november!!

Det tog tid för mej att tycka om dom, men nu är de bara så ljuvliga med sina  sammetsmjuka blomblad.

Även vacker när den blommat över, tvåfärgad!! Inte såg jag det i somras!!

Nu blir det en sväng på spikmattan, och jag kommer att hinna lösa ungefär två rader med sudoku innan ögonen faller ihop, kommer att vakna efter en timme av dregel i mungipan och ryggen ser ut som en prästost...