Så helt plötsligt kom sommaren!! Bara så där...med sol och värme, +22 idag. Man känner sej nästan som en nyvaken mullvad, står där och kisar med ögonen och undrar lite förvånad...vad var det som hände?? Det gula som lyser, är det verkligen solen...??
Å jag vågar börja plantera ut.
Gjorde en ny bekantskap i veckan, Karamellblomma.
Fick den av en kollega som tack för skjuts tidigare i veckan, och blommorna är verkligen karamellfärgade!!
Lördagskvällen tillbringade vi hos vår vän i torpet.
Kommer aldrig fullt ut att vänja mej vid att han nu är ensam där i stugan, och hela tiden kan jag se och känna min barndoms vän där, i blommor, i små speciella ting, ja i hela atmosfären finns hon med.
Förra sommaren stod vi länge och tittade på dessa vackra Förgätmigej, som egentligen växer väldigt dumt till och när man klipper gräset så naggar man lite på beståndet hela tiden. Men vi var rörande eniga om att de var för vackra för att låta sej klippas ned.
Å alla dessa körsbärsblommor i träden bakom huset, hur många vårar har vi inte stått där och beundrat solnedgångar och dragit in doften av dessa blommor i våra näsor...?? Bedyrat för varandra att detta är rikedom.
Lagom som vi skulle tacka för oss och åka hem...ja då öppnade sej himlen så vackert, och jag blev alldeles varm inombords...visst är du med oss vännen min!! Vackrare än så kunde du inte visa det!!
Nu är en lång jobbarhelg över, och förutom att jobba har jag också hunnit med att träffa delar av min barnskara, barnbarn och annat mycket trevligt folk!! Sen avslutar jag helgen med att vakna upp på söndagsmorgonen med ont i halsen och en värkande kropp...men nej, jag har då inte tid att vara sjuk!!





En stor rikedom har varit att ni fick lära känna varann och umgås, och nu har du mitt i sorgen många glada goa minnen att ta fram.
SvaraRaderaOch vilken vacker sista bild du bjöd på, jag blev alldeles varm i hjärtat av den.
Och helt klart är din vän med dig fortfarande.
Hoppas att du skickar upp lite sommar till oss i norr me`.
Tjingelingen vännen.
Så vacker karamellblomma o vackert foto av den också .kan förstå din känsla med vännen .sista bilden är nog som du säger och en tröst i mörkret .Hoppas vi får många ljusa sköna dagar framöver.Nu lagom till måndag börjar solen visa sig här ,kram nette
SvaraRaderaUnderbara bilder! Den där "karamellen" skulle man gärna ha. Måste lägga den på minnet. Är den perenn eller ettårig?
SvaraRaderaSå fint du skriver om din vän också! Skönt att du har så många fina minnen. Visst finns våra vänner och släktingar med oss på något sätt.
Du får boka in Kristi Himmelsfärds dag nästa år! Det är alltså bara på torsdagen som det är Tysslingedagen. Det är visst en runda i Lekeberg en helg i början av juli också. Andra året i år, så den har jag ingen erfarenhet av... ;-) Håll utkik!
Försommarhälsningar
Elisabet
Karamellblomman ser ljuvlig ut, och bilden på himlen är helt magisk.Säkert är det nog en hälsning från din vän..
SvaraRaderaHoppas du kryar på dig så du kan njuta av solen och värmen när den äntligen kom på besök.
Goa kramar till dig vännen*
Vad vackert du skriver om din vän...förstår att där finns saknad. Ja äntligen verkar det som om sommaren är på ingång..och blomman är vacker..en sån har jag aldrig sett. Ha en bra vecka..kram från Babbi
SvaraRaderaÅh så vacker den bilden är...med himlen som öppnar skenet, solens strålar sänker sig och sprider ro och de allra vackraste vy...suck va fint!!!! magic..
SvaraRaderaFörstår din saknad efter din vän..den sitter klar, underligt är livet, att mista någon däri..
Kommer ofta för mig, den stora frågan VARFÖR..
Idag körde jag förbi vårt hus i Almby...känner alltid vemod och sorg, fastän tio år har gått..I det huset som min man byggde..och dog..
Sedan går dagarna...
Denna ljuvliga helg, har vi haft det toppen...
Hoppas inte din förkylning blir svår, utan bara var en morgonåkomma i halsen..Krya på dig min vän //Kram Karina
Den här helgen har sannerligen varit ren somrig - så varmt o så gutt!
SvaraRaderaVilka vackra bilder o den sista, nog var de din vän som visade att hon trots allt är med Er fortfarande. Förstår du saknar henne, det är så hopplöst på någotvis, så tomt innerhålls löst när en vän eller anhörig lämnar jordelivet. Men man stannar kvar i det som var, ser och hör dem ibland genom små mirakel, så tecken - som att himmelen plötsligt öppnar upp och släpper igenom solen.
Kramiz
Jag får en liten klump i halsen, så fint inlägg till minne av din vän. Nog finns de med oss om än inte fysiskt.
SvaraRaderaUnderbara bilder, Rigmor och vilken sommar ni har fått! Jag blir lätt avundsjuk för här har vi haft 7 grader och regn idag. Fy tusan vad jag är trött på det här gråvädret. Längtar efter alla blommor och nyklippta gräsmattor. Men...det kommer till slut.
Gå nu inte och bli sjuk, ta en whiskey och harkla dig lite så ska du se det blir bättre. ;)
Ha det så gott och sköt om dig, framför allt - krya på dig.
Jag hoppas att du mår bättre idag Rigmor!
SvaraRaderaInte får du väl bli dålig nu när försommaren är som vackrast.
Krya på dig!
Ljuvliga bilder - förgätmigej... en av mina älsklingsblommor. Tur att de inte hamnade under gräsklipparen.
SvaraRaderaJag tror att bara man är mottaglig och lyhörd - som du - så får man tecken från de som vandrat över gränsen till nästa värld. Skön känsla...
- Halloj på Slätta.
SvaraRadera- Men du, vilka bilder du bjuder på. Fantastiskt fint !
Och vilken underbar lite blomma i karamellfärg. Skulle passa
perfekt på min balkong.
- Ha en fortsatt bra dag, i närheten av en Insjö !!!
Hälsar Henning och Blondin-Ida...:o)
Så fint du skriver om din saknade vän, jag blir så rörd. Vi ska vårda våra minnen väl, och ta vara på de stunder vi har tillsammans, livet är så skört, så skört.
SvaraRaderaHejsan Rigmor !
SvaraRaderaInstämmer med alla andra. Alltid tråkigt mista en kär vän.
Mangnefik sista bild.
karamellblomman vore något för mig som inte ska nyttja socker.Är med i utmaningen.
Ljuvligt väder om än en aning för hett mitt på dagen. Gick in.Skönast så.Det blir fler tillfällen.
Vårsolen är ju farligast för blekfisar.Blir bara prickigare.
Ha det så gott.
Kram Mi
Rigmor... När jag såg bilden på FB visste jag inte att du hade varit i torpet hos pappa.. men det enda jag kände när jag såg bilden var... ♥ Mamma ♥
SvaraRaderaJag kände igen vyn men NU när jag vet att du var i torpet så vet jag ju precis... den är mellan ett körsbärsträd och fläderbusken... ut mot Harry Johnssons gärde. Helt magisk bild!
Känner igen varenda bild... ♥
Tar med mig M och åker till mamma på kyrkogården... med ett helt fång maskrosor ;)
För dom allra finaste blommorna är plockade med omsorg och speciellt utvalda.. idag är det maskrosor.. plockade till mamma/mormor av en 3 årings små fingrar <3
TACK för ett fint inlägg för rört mig till långa rader av tårar!
Kramar
Förgätmigej är så underbara blommor. Det är något med den blå färgen tror jag.
SvaraRaderaKaramellblomma var en ny upptäckt för mig.
Hoppas att du kryar på dig.
Kram Lillemor
Den sista bilden är så vacker....klart att hon är med er!
SvaraRaderaKram
Människa Nu sitter jag här och storlipar Vilket vackert inlägg.När jag ser din bild på himlen så har jag en bild på ett moln som jag tog den dagen min kusin dog.Han fick en kraftig hjärnblödning som inte gick att hejda.
SvaraRaderaVi hade varit på lasarettet dagen innan också men bestämde oss för att åka igen för jag kände på mig att det var den dagen han skulle lämna oss.
Han var vittne på vårt bröllop.Han blev bara 59 år.Jag har skrivit om detta på bloggen men det kanske var när jag hade den som hette "Jag och min Kamera.
Precis innan vi åkte fotade jag ett moln igenom fönstret som jag tyckte var så vackert.
När vi kom dit hade han somnat in för ungefär 45 minuter sen.
När jag kom hem laddade jag in mina bilder och mitt i molnet såg jag ett öga.
Jag tror att det var hans precis innan han somnade för det stämde så väl med tiden.
Jag tror ju som du vet på allt övernaturligt så visst var det din underbara barndomsvän som visade sig i denna fantastiska öppning.
Du är en riktig pärla Rigmor
Du har ett hjärta av guld och jag tycker att det är så skönt att läsa att ni inte lämnar hennes man alldeles ensam
för många gånger så händer sånt.
Kramizzz på dig rara underbara vän.
Vad fint du skriver och underbara bilder.
SvaraRaderaJag tror som du att det måste finnas "något" mer. Två av mina väninnor har lämnat jordelivet. S blev bara 43 år och M blev 60 år. Min son (som jag skrivit om i bloggen)blev bara 43 år. Jag kan ibland känna att han är med oss. Det går inte att förklara - det är en känsla.
Jag läser nu en bok av Kajsa Ingemansson "Någonstans inom oss". Det är en roman som jag tror du skulle tycka om. Handlar om att de döda gör besök här på jorden.
Krya på dig - för vårförkylningar är inget att leka med.
Kram Viola