Sitter här med ytterdörren öppen, låter morgonluften så sakta komma in. Syrénen har kryddat så det doftar ljuvligt, en tid som denna kan man inte annat än att stanna upp och njuta. Och ibland har man inget val...För har man bara ett öga (tillfälligt, tack och lov...) så får man vackert hålla sej inomhus och i stillhet. Mannen i huset har fått belägg för att trädgårdsarbete kan vara skadligt...

Vi har under en längre tid hållit på med att ta ned en mycket gammal vildvuxen häck. På tisdagskvällen sitter jag på altan/verandan och ser helt plötsligt hur det sticker upp lite grenar som vi missat...griper an med tigersågen...och schvippps så sprätter en gren rakt upp i ögat, under glasögonen. Smärtan går inte att beskriva, och av mitt vrål så tror mannen i huset att jag minst kapat av mej armbågen...Efter en del telefonsamtal och turer hit och dit så kom jag igår till stora stadens USÖ, och en mycket trevlig läkare (som också konstaterade att trädgårdsarbete ska man vara försiktig med...)som snabbt såg att jag har ett rejält V-format sår på hornhinnan. Hem med antibiotika och salva, ordination om vila och skugga...är det inte bra tills måndag så skulle jag höra av mej. "...jaha, och vad händer då...?" frågade jag. "...då får vi slipa ned lite på hornhinnan så den kan läka..." svarade han lugnt. Varför var jag så dum så jag frågade...??

I början på veckan så besökte jag och en kollega en annan kollega i hennes underbara stuga, mitt ute i skogen. 

När man åkte slingrande vägar både hit och dit och till slut trodde att man kommit käpprätt åt skogen...ja då låg detta vackra lilla hus i skogskanten.

Vi hann inte jobba så mycket ihop innan hon gick i pension, men ett intresse hann vi upptäcka att vi hade gemensamt...trädgården!!

Lite lagom vildvuxen, full med skönheter i gräsmattan.

En vacker gammal jordkällare kantad med förgätmigej och gullvivor.

 Ett STORT växthus fullt med div plantor. Fick med mej en hel massa olika tomatsorter, blev så lycklig...

Sen kom chocken. Kan någon gissa vad detta är?? Jo, det är fuchsior som hon övervintrat. Sisådär en tjugofem år gamla...Man kan först tro att de är stendöda, men inte då...

Så där stod dom på rad...inte bara en...utan ett tiotal...och väntade på att sommaren skulle komma. Avundsjuk...jag??? JAAA!!

Å nu ska jag göra som mullvaden, hålla mej i mörker...