Ja, nog satte det sina spår att ströva lite i de Östgötska skogarna.
Från att förr ha haft blicken mer rakt fram och ibland uppåt, så blir det nu rakt ned...
Risken är väl att jag snubblar över något, men det är det värt.
För så mycket vackert det finns, och så smått, så smått...
Tror det här är Bägarlav, och med tallbarren bredvid så förstår man hur liten den är...
Nu är det ju tur att skogen inte är överbefolkad så här års, för synen när en rätt korpulent figur ligger på alla fyra med kameran, samtidigt som en hund stretar och drar i kopplet och vill fortsätta...ja den synen är inget som man glömmer i första taget.
Och visst tar det sen en liten stund att komma upp i stående position, men vem har bråttom...?? Ja det skulle väl vara hunden då förstås...
Något som också lyste upp i det annars fortfarande rätt gråa var...
...Gullkrös. Jag tror det är en svamp som liksom lever av andra svampar, men där kan jag vara ute och cykla. Lite läcker är den iallafall, ja till utseende då.
Vägen till dammen, den är ju alltid ungefär lika lång.
Men den här gången tog det ovanligt lång tid att komma dit, det var ju en del på vägen så att säga.
Väl där...
...isen är snart ett minne blott, björken spelar sig så vackert i det lilla vatten som redan finns.
Håll med om att naturen bjuder på sig!!
