Ibland behöver man fylla lungorna med ny luft, om än så bara för ett par dagar. Få lite tid när man lämnat alla måsten där hemma, och njuta av här och nu, och naturen.

Vi bestämde oss sent, ja strax innan vi åkte om jag ska vara ärlig...

på lördagsmorgonen. Slängde in en brödkant i skafferiet, ett paket korv i kylen och sen drog vi.

Inte långt, bara nästgårds. 

Knappt en timme så var vi framme, Trehörningens masugn, Mariedamm 

Kanske inte låter så spännande, men alldeles lagom för ett trött par som passerat +50 strecket med råge, och en halvt förvildad hund.

 Inte överbefolkat heller, vi dom enda som övernattade och resten var flanörer och svampplockare.

Hyttan bygges 1636 och är nu den enda bevarade mulltimmerhytta i trakten.

 Den har genomgått stora renoveringar nu på 1900-talet, och ortens befolkning består av många eldsjälar, det förstod vi ganska snart när vi vandrade runt där. Längst ned till höger en liten kaffestuga, som är öppen sommartid.

Sista veckan i augusti tänds också en kolmila, och hela den veckan bestod av en massa jippon och uppträdande, vi hittade urblekta anslag på kaffestugan nämligen...

 Nu stod sängen (?) i den lilla kojan tom, milan var övertäckt. Vet inte om bostaden kanske kan kallas trivsam direkt, men det är säkert något alldeles speciellt att får vara med vid kolmilan.

Sen finns det vandringsleder.

Och vandrade gjorde vi...

Ska det fyllas på med ny luft så ska det...

Säkert en mil traskade, studsade, strosade och njöt vi.

Rätt som det var kom vi fram till ännu en liten sjö, ja det låg ju en alldeles vid hyttan också.

Och nu skulle jag ju kunna förgylla det hela med att skriva något om att där satt vi tills solen gick ned, så där riktigt romantiskt och sött.

Men verkligheten var den...

...Zambo ville ju ut och åka båt!! Ibland går det fort och ibland har jag kameran beredd...!!

Nu hade den båten gjort sitt...

...och vi fick nöja oss med ett gott skratt och vacker natur.

Det var inte tänkt som en svampplockarhelg, ja det var ju inte tänkt alls, om jag tänker efter.

Men som hundägare är man ju utrustad med påsar, och det är tur...

...för helt plötsligt så står dom bara där!! 

I mängder, och liksom bara väntar på att bli plockade.

Så när vi vände hemåt på söndagen, så var det med över tio liter svamp i kylskåpet. Kände oss riktigt rika.

Som en riktigt bra avslutning på helgen firade vi mellanprinsessans femtonde födelsedag!

Och som alltid blir jag sentimental och vemodig när vi sen åker hemåt, med magarna stinna av tårta och allt gott därtill.

Undrar vad livet har i beredskap åt henne, önskar att jag kunde skydda henne från så mycket. Tänker på hur fort tiden går, hur hon som liten var överallt och klättrade både högt och lågt, och idag är lugnet själv.

"...matte, matte....du måste ju berätta vad jag hittade också...en ÄLG..."
Precis...den "hittade" Zambo, men tur som va vände den.

För ett år sen...

...såg det ut så här...

Mycket snö...mycket sol...

Tänk så fort man glömmer!! Och på bild är det riktigt vackert, ja allt förutom torkställningen då, som jag av någon anledning aldrig kom  mej för med att ta in då på hösten. Eller också ville jag väl vara beredd när våren kom, ni vet den där första tvätten som torkar ute, lukten man drar in i näsan när man sen ska lägga allt i sina lådor, luktar fräsch, luktar rent, ljuvligt.

Och för ett år sen...

 ...kom den här killen med sin dåvarande matte på besök. 

Nästan som en liten adoption, hon ville se om vi passade ihop, om det klickade...

Efter några veckors betänketid, från båda håll (vilket egentligen var helt onödigt för vår del...)så flyttade han in, och efter den dagen är ingenting sig likt...Man kan säga att det är ett liv före och ett liv efter. Till det bättre. Han är med oss i stort sett överallt, och jag vet att barnen skämtsamt bakom vår rygg säger att de fått en lillebror, de kan t.o.m. ibland antyda att han är en aning bortskämd. Men det får stå för dom.

Dagens väder har jag däremot ingen bild på.

Hittade dock denna utsmyckade vackra lilla kotte i skogen på morgonpromenaden.

Och på kotten växer det svamp.

 Numera tittar jag ju även ned på mina promenader...

Nu önskar jag att jag också kunde skriva under bilden vad det är för en liten svamp, försöka inbilla åtminstone mej själv att jag är lite svampkunnig...Men, hur jag än bläddrar i min svampbok, ja det finns en hel del sorter den skulle passa in på, så hittar jag inte just den...Så det är rätt och slätt en söt liten svamp, med ett något säreget boende!!

Lite vår är det allt också i trädgården...

Små nyfikna knoppar börjar sticka upp här och där.

Måtte det inte komma någon köldknäpp nu, för dessa Fänrikshjärtan, ja de klarar nog inte det. 

Ha en bra fortsättning på veckan!!

Ja, nog satte det sina spår att ströva lite i de Östgötska skogarna.

 Från att förr ha haft blicken mer rakt fram och ibland uppåt, så blir det nu rakt ned...

Risken är väl att jag snubblar över något, men det är det värt.

För så mycket vackert det finns, och så smått, så smått...

 Tror det här är Bägarlav, och med tallbarren bredvid så förstår man hur liten den är...

Nu är det ju tur att skogen inte är överbefolkad så här års, för synen när en rätt korpulent figur ligger på alla fyra med kameran, samtidigt som en hund stretar och drar i kopplet och vill fortsätta...ja den synen är inget som man glömmer i första taget.

Och visst tar det sen en liten stund att komma upp i stående position, men vem har bråttom...?? Ja det skulle väl vara hunden då förstås...

Något som också lyste upp i det annars fortfarande rätt gråa var...

 ...Gullkrös. Jag tror det är en svamp som liksom lever av andra svampar, men där kan jag vara ute och cykla. Lite läcker är den iallafall, ja till utseende då.

Vägen till dammen, den är ju alltid ungefär lika lång.

Men den här gången tog det ovanligt lång tid att komma dit, det var ju en del på vägen så att säga.

Väl där...

...isen är snart ett minne blott, björken spelar sig så vackert i det lilla vatten som redan finns.

Håll med om att naturen bjuder på sig!!