En summering av helgen som varit...

Det har mekats bil...

 ...experthjälp av minsta barnbarnet.

 Man har hoppat hage, en nyare och modernare variant än när jag var liten...

 Vattenkrig.

Fanns inga paxområden ens för fotografen...

 Körts bil...eller nåja, en trampbil i alla fall...hjälpmotorn gick bakom, tålmodigt.

 

 Grillats...som sen avnjutits i verandan i kvällssolen.

 Mors dag....

 ...som bl.a.innebar besök på svärmors kolonilott.

 En liten idyll alldeles i närheten av den stora staden.

Har haft en helt underbar helg, både när det gäller väder och umgänge.

Å han skomakaren som skulle ha stängt mellan hägg och syrén...i år blev det inte många dagar ledigt för han!! 

Även en blind höna kan hitta ett korn...

Gammalt ordspråk som för min del fått ny innebörd...Nu är det inte alls så illa, jag ser på ögat, men kan inte vara i solen och måste se till att hålla ögat rejält fuktigt hela tiden. Så det kunde vara mycket värre...Men när jag satt där i skuggan igår så fick det här mej att tänka till. Så mycket man tar för givet, att man ska se tex. För en del människor är ju det här deras vardag, att ha ont någonstans och deras liv blir väldigt begränsat av just det. 

Men nu kommer en underbar helg, med barnbarn som ska ge mej energi som aldrig förr. Å inte bryr de sej om att häcken inte är färdigklippt heller...för det får allt vänta!

 EN, endast EN liten blå Bergsvallmo har jag, som nästan skiftar i lila. Till råga på allt har den fått sej en knäck, ser ut som om den brutit nacken...

 En av favoriterna, namnlös som mycket annat här i trädgården, sprider sej som ogräs, men jag gillar den, ja det gör jag verkligen!!

 Tovsippan, som stora vitsippor, me like...

Nu vänder sej nog lilla pappa i graven...

 ...men säg den som törs, att det skulle bli lika vackra sommarängar utan dessa maskrosor! 

Önskar nu alla en riktigt skön pingsthelg, njut av allt det vackra och ta väl hand om varandra!!

Sitter här med ytterdörren öppen, låter morgonluften så sakta komma in. Syrénen har kryddat så det doftar ljuvligt, en tid som denna kan man inte annat än att stanna upp och njuta. Och ibland har man inget val...För har man bara ett öga (tillfälligt, tack och lov...) så får man vackert hålla sej inomhus och i stillhet. Mannen i huset har fått belägg för att trädgårdsarbete kan vara skadligt...

Vi har under en längre tid hållit på med att ta ned en mycket gammal vildvuxen häck. På tisdagskvällen sitter jag på altan/verandan och ser helt plötsligt hur det sticker upp lite grenar som vi missat...griper an med tigersågen...och schvippps så sprätter en gren rakt upp i ögat, under glasögonen. Smärtan går inte att beskriva, och av mitt vrål så tror mannen i huset att jag minst kapat av mej armbågen...Efter en del telefonsamtal och turer hit och dit så kom jag igår till stora stadens USÖ, och en mycket trevlig läkare (som också konstaterade att trädgårdsarbete ska man vara försiktig med...)som snabbt såg att jag har ett rejält V-format sår på hornhinnan. Hem med antibiotika och salva, ordination om vila och skugga...är det inte bra tills måndag så skulle jag höra av mej. "...jaha, och vad händer då...?" frågade jag. "...då får vi slipa ned lite på hornhinnan så den kan läka..." svarade han lugnt. Varför var jag så dum så jag frågade...??

I början på veckan så besökte jag och en kollega en annan kollega i hennes underbara stuga, mitt ute i skogen. 

När man åkte slingrande vägar både hit och dit och till slut trodde att man kommit käpprätt åt skogen...ja då låg detta vackra lilla hus i skogskanten.

Vi hann inte jobba så mycket ihop innan hon gick i pension, men ett intresse hann vi upptäcka att vi hade gemensamt...trädgården!!

Lite lagom vildvuxen, full med skönheter i gräsmattan.

En vacker gammal jordkällare kantad med förgätmigej och gullvivor.

 Ett STORT växthus fullt med div plantor. Fick med mej en hel massa olika tomatsorter, blev så lycklig...

Sen kom chocken. Kan någon gissa vad detta är?? Jo, det är fuchsior som hon övervintrat. Sisådär en tjugofem år gamla...Man kan först tro att de är stendöda, men inte då...

Så där stod dom på rad...inte bara en...utan ett tiotal...och väntade på att sommaren skulle komma. Avundsjuk...jag??? JAAA!!

Å nu ska jag göra som mullvaden, hålla mej i mörker...

 

Idag tänkte jag att vi skulle ha en liten frågestund...

eller det handlar nog mer om (som vanligt...) att jag behöver hjälp!!

Ja men visst är han stilig, den randiga/prickiga baggen!! 

  Å att jag fick honom på bild är ett under...

Nästa bekantskap var lite större...

Flera cm stor, och alldeles luden ovanpå skalet (?), nästan som ur en skräckfilm...Nu satt han i min honungsros så lite trevliga drag hade han väl också...men jag fick rysningar.

Det här tänker jag kalla vanlig fluga, och en fluga gör ju ingen sommar...

...så jag får väl hoppas jag hittar fler snart!!

Om detta är en blomma som redan blommat över...

...eller om den är på G vet jag inte, men något stiligt hade den över sej när jag tog min rundvandring i trädgården igår. 

Så många trevliga och varma kommentarer jag fick angående mitt förra inlägg och tankarna på vännen min!! Nu är det väl inte så att man kanske går och direkt pratar om vad man tror på...men jag kan väl säga så, jag tror på det goda, hos människor och allt levande väsen. Ibland kan det vara svårt att hitta just det, men någonstans, om än långt inne så finns det något gott, om än aldrig så litet...Sen är jag övertygad om att ett människoliv är alldeles för kort för att sen bara försvinna ut i tomma intet, någonting blir kvar, och det är nog vi själva som avgör vad vi vill och kan se och känna. Själv fick jag en obeskrivlig frid inom mej när vännen min lämnade jordelivet, och efter första förlamande sorgen så kan jag nu känna hennes närhet i speciella stunder, vid speciella föremål som jag vet att hon gillade eller som hon skulle ha gillat. Hon har även gett mej mer lugn och harmoni i hela mitt liv, jag lever en dag i taget, morgondagen kan ingen garantera. Just som jag skriver detta så kommer ett ensamt rådjur och går förbi utanför fönstret...jo men livet kan vara ljuvligt det gäller bara att se det!

Nu ska jag dra täcket över huvudet ett tag till, idag är inte halsen och huvudet med mej...ont, ont, ont...

Å kära http://tinefiskrivnaord.wordpress.com/ 

jag återkommer om awarden!! Å till er andra, är ni sugna på att baka...titta in hos henne!!

 

Så helt plötsligt kom sommaren!! Bara så där...med sol och värme, +22 idag. Man känner sej nästan som en nyvaken mullvad, står där och kisar med ögonen och undrar lite förvånad...vad var det som hände?? Det gula som lyser, är det verkligen solen...??

Å jag vågar börja plantera ut.

Gjorde en ny bekantskap i veckan, Karamellblomma.

 Fick den av en kollega som tack för skjuts tidigare i veckan, och blommorna är verkligen karamellfärgade!!

Lördagskvällen tillbringade vi hos vår vän i torpet.

Kommer aldrig fullt ut att vänja mej vid att han nu är ensam där i stugan, och hela tiden kan jag se och känna min barndoms vän där, i blommor, i små speciella ting, ja i hela atmosfären finns hon med.

Förra sommaren stod vi länge och tittade på dessa vackra Förgätmigej, som egentligen växer väldigt dumt till och när man klipper gräset så naggar man lite på beståndet hela tiden. Men vi var rörande eniga om att de var för vackra för att låta sej klippas ned.

Å alla dessa körsbärsblommor i träden bakom huset, hur många vårar har vi inte stått där och beundrat solnedgångar och dragit in doften av dessa blommor i våra näsor...?? Bedyrat för varandra att detta är rikedom. 

Lagom som vi skulle tacka för oss och åka hem...ja då öppnade sej himlen så vackert, och jag blev alldeles varm inombords...visst är du med oss vännen min!! Vackrare än så kunde du inte visa det!!

Nu är en lång jobbarhelg över, och förutom att jobba har jag också hunnit med att träffa delar av min barnskara, barnbarn och annat mycket trevligt folk!! Sen avslutar jag helgen med att vakna upp på söndagsmorgonen med ont i halsen och en värkande kropp...men nej, jag har då inte tid att vara sjuk!!

 

Njae...inte vart det så eldigt idag inte...om vi kvinnor hade höga förväntningar på dagen så...ja utbildningen var bra...men inte var det någon eldig man i uniform som vi fick vila ögonen på, utan en man med de grå tinningarnas charm och lite lätt böjd rygg...Till råga på allt så kommer jag ihåg honom från den tiden man var ute i svängen, och då en rar pojke med glimten i de bruna ögonen...Tänk så en del kan åldras...(att jag skulle göra detsamma slog mej aldrig...). Men nu är i alla fall nya batterier inköpta till alla brandvarnare här i huset, man fick sej både en och två tankeställare. Mycket bra utbildning!!

Nu behöver jag er hjälp...igen!!

Som bonus i höstas fick jag några lökar när jag köpte någonting annat...

 ...och vad blev det av dom?? Små söta, lite oansenliga blommor, lååånga skaft...har inte aning om vad de kan heta.

När vi ändå är inne på hjälpavdelningen...

 ...dessa svampar (??) växer i gruset hos oss...nästan så man kan tro att det är murklor!! Tänker inte provsmaka...

Kinesiskt Fänrikshjärta....

...har börjat blomma. Lite mer röda blommor än "vanligt" Fänrikshjärta. Bladen skiftar lite mer åt silver, väldigt dekorativa.

De första sommarblommorna får snart flytta ut...

 ...en rosa Margerite, jag som varje sommar lovar och svär att aldrig mer köpa sådana...

 ...eftersom det är så himlans tråkigt att klippa bort alla vissna blommor för att det ska bildas nya...nu har redan den första smugit sej in på verandan.

Något som däremot inte smyger är mannen i husets nya ögonsten...

 ...ett gammalt åk som kommer att kräva mycken omsorg och kärlek. Mycket krom att putsa, mycken lack att polera upp, vinyl som ska åter bli blank och svart. Jag har inte riktigt bestämt mej än för om jag tycker om den nya familjemedlemmen, jag anar och misstänker att veden som man kan skymta vid sidan av kommer att få ligga ett bra tag nu...Den som möjligen kan jubla nu är väl han som äger macken några kilometer bort...

Nu tar jag helg, familjemiddag i morgon och sen väntar jobb för hela slanten!!

"...Å va´ska du bli då, när du blir stor lille vän...?"

...sa den kaxige gamla pelargonen som stod där bredvid på fönsterbrädan i verandan och tittade nedlåtande på den lilla plantan.

",,,jag ska bli ett Känguruäpple..."viskade plantan försiktigt, morskade upp sej och tillade "...och bli kanske ett par meter hög...". Pelargonen la upp ett riktigt hånskratt, "...det kan du tro...var gla´om du får vatten här i sommar, de som bor här har nyss blivit med husbil och sen den kom in i familjen är ingenting sej likt..."

 bilden lånad från nätet

Japp, på vernadan står nu en liten planta som förhoppningsvis ska bli stooor, en kollega ropade in den åt mej på en blomsterauktion. Den kan bli ett par meter hög, tillhör potatissläktet men kommer från Australien, och ja...resten får väl tiden utvisa!!
Dagen har för övrigt varit väldigt trevlig. Jag har haft en eftermiddag med mellanprinsessan...

 ...och jag hoppas hon hade lika roligt som jag!! Tänk, äntligen någon att prata bilder ihop med!! Å duktig är hon...jädrans att hon kommer att slå mormor med hästlängder snart!!
Vi tog oss ned till vårt vackra Wadköping och Stadsparken i vår stora stad.
Magnoliorna blommar på sista versen, och mellan regnskurarna som kom så blev det en hel del bilder. skulle ju haft med macroobjektivet...suck.

 Den gula hade så gott som redan blommat över.

 Men som vanligt...jag gillar ju det som redan haft bäste före datum!!

 Vårt pittoreska Wadköping med Svartån som rinner alldeles bredvid, och som prinsessan sa "...guuud så skitigt vatten, nu vet jag varför den heter Svartån..."
Nu ska jag lägga fötterna på soffbordet och mentalt ladda för morgondagen, brandutbildning står på schemat, på självaste brandstationen. Ja, ja...det brukar ju i alla fall alltid finnas något eldigt att vila ögonen på där...i uniform alltså!!