Ibland ligger oron som ett ilsket monster i magen och ruvar, och det gör så ont så man knappt kan sätta ord på det. Men nu är det över, för denna gång ska väl tilläggas. Nu kan jag prata om det utan att tårarna rinner, för jag har ett resultat. Lillprinsen ramlade och slog i huvudet rejält, trots att han har hjälm, och det vart ambulansfärd och en natt för observation på Usö (vårat universitetssjukhus). Vanliga små killar som nyss lärt sig gå klarar det säkert med en snygg blåtira och kanske blir lite omtumlade, men för en prins med blödarsjuka kan det bli så mycket mer, i värsta fall en hjärnskada. Nu gick det bra den här gången, men vänjer mig, det gör jag aldrig, aldrig någonsin.

Sen blev jag alldeles varm i hela magen när jag fick denna fina award från Marie på http://carpediemmie.blogspot.com. Hon är en utav alla er bloggvänner där ute i vida världen som berör med både ord och bild, en ödmjuk och go´människa som jag verkligen känner för. Med denna award ska man då nämna tre saker eller personer som ligger varmt om hjärtat (redan där blir det svårt...), visa en favoritbild och sedan skicka vidare till fem stycken bloggare.
Jag räknar hela familjen och min vänkrets som EN sak, då gjorde jag det ganska lätt för mig där...Jo men så är det, de får bli en enda god samling underbara människor som gör livet som en pärlplatta, varje pärla är vacker var för sig, men ihop blir det en tjusig samling, inte lik något annat.
Sak nummer två då, får nog bli torpet här då. Så mycket slit (särskilt då för mannen), man tycker det tar sådan tid. Ibland är man färdig att ge upp. Men sen behövs det bara att vakna upp en morgon, solen tittar en genom ganska skitiga fönster (tyvärr, men hävdar att det är ingen idé att putsa så länge vi rustar...) och då känner jag att det här är ju just min plats.
Nummer tre får bli vård och omsorg för äldre. Ett udda val, men det ligger mig varmt om hjärtat. Ju mer jag jobbar med gamla, ju mer funderingar får jag. Jag har ingen bra lösning på problemet, absolut ingen kritik mot de som jobbar, de gör ett hästjobb, men politikerna...där finns det en del som jag skulle vilja ha ett samtal med!

Favoritbild då??  Eftersom jag då inte har något gruppfoto på familj och vänner...så ja det blir det naturligtvis från paradis nummer två, Kullsbjörken utanför Rättvik!! Det valet var inte så svårt. Värre blir det att skicka till fem andra bloggvänner, jag som inte ens kunde välja lag i skolan för att jag var rädd för att någon skulle bli sårad...!! Så jag gör det enkelt för mig, men också för att alla betyder något speciellt var och en på sitt vis, var så goda!! Till er alla!! Tack Marie än en gång, tack alla ni andra som "hälsar på"! Ett annorlunda inlägg blev det, precis som livet i övrigt, inget är självklart.