Inatt kommer jag att vara vaken. Jag kommer inte att ligga och kolla på den måne som borde lysa in genom fönstret istället för detta regnande..nej, kommer att om och om igen gå igenom en utav dagens föreläsningar. Tror säkert ni någon stött på honom i media, Lasse Gustavsson, brandmannen som är totalt sönderbränd i ansiktet.

Efter tio minuter hade jag totalt glömt bort att han inte direkt ser ut som vi andra, då hade jag (och alla andra) upptäckt att han även inte var som vi alla andra inombords. Så naket, med humor, berätta om hur man totalt hjälplös vaknar upp och är tacksam för livet, styrkan att orka vara beroende av andra, värderingar som jag önskar att vi andra hade en bråkdel av. Inte ett ögat var torrt, jag lovar, och hans sätt att uttrycka sig, satte verkligen spår i mitt inre. Han sa något väldigt klokt, man får inte vad man förtjänar, man får vad man klarar av, det gäller bara att se det. Tack Lasse för en oförglömlig dag!
Sen var det en kvinna som berättade om hur det är att få barn (hon hade själv två pojkar) med funktionshinder, att kunna vara förbannad på ödet som gjorde henne just detta men samtidigt älska sina barn och vara lycklig i det, mycket tänkvärt där också. Sist var det en jätteung tjej som berättade att när hon var tolv fick hennes mamma demens, då 46 år, och den allvarligaste formen. Hur det är att inte bli sedd som barn då, och hur man blir mamma till sin egen mamma. Gripande. Väldigt gripande.
Nu ska jag krypa till sängs med Lasses bok, ladda med en rulle hushållspapper...
Om någon orkar och vill kan man läsa lite mer från hans föreläsningar här:http://www.talarforum.se/article/lasse_gustavson/154/inget_vanligt_uppvaknande-lasse_gustavson.pdf
Jaha, det blev ännu ett lite udda inlägg...men vem har sagt att allt ska vara sig likt jämt??