På köksbordet står våren...vita krokus.

 Undrar just hur många det var som nu hajade till och tänkte..."...lite knepig har jag förstått att den där människan är, men färgblind också...??"
 Precis så är det, ja inte att jag är färgblind, utan att jag inhandlade tre vita krokus. Och opp kommer, ja en katt bland hermelinerna, eller hur är det man brukar säga...?? Fint med gult också.
Och ibland överträffar jag mej själv, vet inte om det kan vara en sen mognadsprocess jag går igenom.

 Tomaterna som börjat rangla iväg, bli nästan lite girväxta.

 Omskolade, med namnskylt dessutom!!
Det är egentligen nu det stora problemet börjar för mej, glömmer så ofta den fortsatta skötseln, att vattna, vända på dom, pyssla om...
Ett lite bevis på hur mina ibland stora vida planer ganska fort dalar är att jag hittade ett kaffefilter i skåpet, med små, små frön i. Det har säkert legat där många år...

...men ner i små torvbriketter kom dom till slut!!
Lite för många kanske i varje dessutom...Men, förvåningen är stor, det kommer opp "något".
"Något" kommer att bli en överraskning.
Å mannen i huset...

...hur underbar är inte han då?

När jag är som mest splittrad, tycker jobbet äter upp mej, jag inte hinner med här hemma, ja då kommer han med en bukett tulpaner!!

Bara så där...och säger att jag duger som jag är.

Helt plötsligt skiner solen, ja kanske inte så den syns, men här i paradiset iallafall!!

"...jaha ja, nu ska matte sitta här å bli lite sentimental också...hon har väl fått vårkänslor kan jag tro..."