När man använder rikligt med färg ur paletten...

...så blir morgonhimlen minst lika vacker som en solnedgång.

Och varför säger man morgonrodnad...

 Eld är väl mer beskrivande och rätt. 
Och allting är relativt var det någon som sa.
Smått, liten, eller alldeles lagom??

En av förra årets fuchsior, en minimini har redan börjat blomma så smått. Inte ens 1 cm är blomman. Tänk att något så litet kan glädja så mycket...Knopparna, ja dom ser man knappast, utan man blir glatt överraskad varje gång det slår ut en ny liten blomma.
Nyinflyttade, nyinköpta...

...sticklingen Rococo, en pelargon som jag älskar, överraskar med att blomma på direkten.
Visst ska blommorna nypas bort på sticklingar, men lite måste man ju hinna njuta först...

 

Inget säger att jag kommer att nypa över huvudtaget...

Och nej, det är varken katt- eller hundhår på blomman, utan den ska se ut så. Passar extra bra in här, där det mesta är lite hårigt och skäggigt annars också... 

Det är ju lite inne med selfie nu, bilder på sej själv, självpoträtt.

Tänker bespara er det, men kan väl bidra med en bild från några fönster här hemma däremot...

 ...överbefolkat, igenväxt.

Lilla bilden, fönstret vid datorn...Mannen i huset har fått gjort en provisorisk hylla. Något förvånad undrade han hur det kunde komma sig, jag som lovat dra ned på odlingarna...det kommer ju en husbilssommar förhoppningsvis. Tänk om man hade svar på alla frågor här i världen...hur trist vore inte det?? 

Stora bilden...ja det är i vardagsrummet.

Så mycket så sökaren i kameran inte ens kunde hitta fokus...

Och bland alla små jordpåsar av alla de slag, ja där ligger det fortfarande kvar några fröpåsar som inte kommit i jord än...

 "...tomater...blommor...trodde du skulle satsa på nå´t smaskens..."

På köksbordet står våren...vita krokus.

 Undrar just hur många det var som nu hajade till och tänkte..."...lite knepig har jag förstått att den där människan är, men färgblind också...??"
 Precis så är det, ja inte att jag är färgblind, utan att jag inhandlade tre vita krokus. Och opp kommer, ja en katt bland hermelinerna, eller hur är det man brukar säga...?? Fint med gult också.
Och ibland överträffar jag mej själv, vet inte om det kan vara en sen mognadsprocess jag går igenom.

 Tomaterna som börjat rangla iväg, bli nästan lite girväxta.

 Omskolade, med namnskylt dessutom!!
Det är egentligen nu det stora problemet börjar för mej, glömmer så ofta den fortsatta skötseln, att vattna, vända på dom, pyssla om...
Ett lite bevis på hur mina ibland stora vida planer ganska fort dalar är att jag hittade ett kaffefilter i skåpet, med små, små frön i. Det har säkert legat där många år...

...men ner i små torvbriketter kom dom till slut!!
Lite för många kanske i varje dessutom...Men, förvåningen är stor, det kommer opp "något".
"Något" kommer att bli en överraskning.
Å mannen i huset...

...hur underbar är inte han då?

När jag är som mest splittrad, tycker jobbet äter upp mej, jag inte hinner med här hemma, ja då kommer han med en bukett tulpaner!!

Bara så där...och säger att jag duger som jag är.

Helt plötsligt skiner solen, ja kanske inte så den syns, men här i paradiset iallafall!!

"...jaha ja, nu ska matte sitta här å bli lite sentimental också...hon har väl fått vårkänslor kan jag tro..."