Det är då inte lätt att få till någonting mellan regnskurarna.

Men nu är tomatplantorna satta i större krukor, och jag hade hjälp, men en del jobbar så ruffsigt...

 ...så en planta mindre blev det, och "hjälpen"...ja den hade fyra ben och inte två...

Allt gult i trädgården som blommar är faktiskt inte maskrosor.

 Vårkragen, Gemsrot och allt vad kan kallas (är den förresten giftig...? Tänkte inte äta den, men kan vara bra att veta...) lyser upp för allt vad den är värd, det är då inte lätt när regnmolnen ligger som ett tjockt täcke över oss.

Fänriken i trädgården, eller ja en av dom...

 ...frodig och stor. Tacksam är den att ha. Jag också.

Eventuella gäster framöver...

...ja dom vet vad dom har att vänta sig till kaffet.

Rabarberpaj, på längden och tvären.

I år nästan som en hel häck av dom. 

 "...känns som om jag ska ligga lågt ett tag framöver..."

På köksbordet står våren...vita krokus.

 Undrar just hur många det var som nu hajade till och tänkte..."...lite knepig har jag förstått att den där människan är, men färgblind också...??"
 Precis så är det, ja inte att jag är färgblind, utan att jag inhandlade tre vita krokus. Och opp kommer, ja en katt bland hermelinerna, eller hur är det man brukar säga...?? Fint med gult också.
Och ibland överträffar jag mej själv, vet inte om det kan vara en sen mognadsprocess jag går igenom.

 Tomaterna som börjat rangla iväg, bli nästan lite girväxta.

 Omskolade, med namnskylt dessutom!!
Det är egentligen nu det stora problemet börjar för mej, glömmer så ofta den fortsatta skötseln, att vattna, vända på dom, pyssla om...
Ett lite bevis på hur mina ibland stora vida planer ganska fort dalar är att jag hittade ett kaffefilter i skåpet, med små, små frön i. Det har säkert legat där många år...

...men ner i små torvbriketter kom dom till slut!!
Lite för många kanske i varje dessutom...Men, förvåningen är stor, det kommer opp "något".
"Något" kommer att bli en överraskning.
Å mannen i huset...

...hur underbar är inte han då?

När jag är som mest splittrad, tycker jobbet äter upp mej, jag inte hinner med här hemma, ja då kommer han med en bukett tulpaner!!

Bara så där...och säger att jag duger som jag är.

Helt plötsligt skiner solen, ja kanske inte så den syns, men här i paradiset iallafall!!

"...jaha ja, nu ska matte sitta här å bli lite sentimental också...hon har väl fått vårkänslor kan jag tro..."