Neeej...det är inte jul än...!!

 Ibland går allting väldigt fort, särskilt när det gäller mej...men nu har jag mött min jämlike. En amaryllislök, vid namn Ever Green, den gästspelade för övrigt i ett tidigare inlägg för inte så länge sen...lite jord var allt den begärde, sen blev det fart. Nej men det gör väl ingenting, den får blomma när den vill, jag är lika (nästan iallafall) stolt för det. 

Lite jul slog vi allt till med på fredagen också. Ja inte med mer snö, för den försvann lika fort som den landat.

Utan årets första julmarknad, och kanske den enda för min del också...Det är något visst med Julita, men sen är jag mättad på något vis. Dels har man smakat på allt som går att smaka på och som hör julen till, och sen...ja det räcker liksom. Men åt gjorde vi, min kära vän Anki och jag, allt från små smöriga kolor som smälte i munnen till vildsvinskebab. Däremellan gick våra kameror varma...

Ett axplock...

Först hälsade vi på hos Pettson och Findus, som tyvärr inte var hemma för tillfället.

 Vi kikade in i fönstren, men de kan inte ha varit långt borta, för julskinkan stod färdig, griljerad och klar.

Sen fortsatte vi och kollade in hantverkare av alla de slag.

 Vad är väl en jul utan halmbo...förlåt halmhäst? Där borde jag ha slagit till på en, det känner jag nu efteråt...

För mej är ju Julita så mycket mer än bara julmarknaden, det betyder orangeri också, pioner i juni, äpplen på hösten (genbank för äpplen) men kanske främst just orangeriet med sina blommor!!

Pelargoner...jag blir lyrisk vid blotta tanken.

 Nu kanske det inte är direkt säsong för dessa, men man kan njuta ändå. Drömma lite...planera lite...

 Här inne i orangeriet står mammorna till alla de sticklingar som sen kommer ut till försäljning på vårkanten. 

Julita herrgård bara den värd ett besök.

 Ligger vackert vid sjön Öljaren, och även en grådisig dag som denna fredag var det vackert.

Jag tittade ut över vattnet, andra hittade vackra dörrar att lägga kameralinsen på...

 "...du matte, är det snart dags igen för den där typen med skägg, räcker det inte med mej...??"

Kompostgaller är bra till mycket...

...antingen kan man stänga in hunden med det, eller också barn...

Fast om sanningen ska fram var det nog så att barnen inte fick vara ifred med sitt lego, Zambo vill så gärna vara med och bygga också, men de hade lite olika åsikter om hur...
Väl ute ur buren...

 ...så måste man ju fika när man är hos mormor, det är ju en oskriven lag som strikt följes.
Annars så...
För en gångs skull ute i god tid.
Och här har jag tagit ut svängarna ordentligt!
En amaryllis som inte alls är så julig, kände att jag ville förnya mej lite.

 Redan förra julen var jag ju lite på G med de här nya lite annorlunda färgerna och blommorna. Så nu slog jag till när jag var på Blomsterlandet. Misstänker att den inte kommer att vara ensam så länge till...
Helt plötsligt så blev det nästan sommarvärme igen. 
Eftersom skogen skymmer solnedgången så får man passa på när man vandrar bygata upp och bygata ned med hunden.

 Ibland blir det extra maffigt färgspel. 
Det lilla "berget" som syns i bakgrunden är den omtalade Kvarntorpshögen, 158 m hög. Man bröt fram till sextiotalet alunskiffer där, och detta är askhögen som blev kvar. Den är fortfarande aktiv i sitt inre, och vid väderomslag kan man se hur varm ånga pyser upp här och var. Sommartid är det konstutställning på toppen, och även en del konserter har hållits där. Ja, på toppen är det kallt nu, så det är riksfritt. Den är inget vackert monument, och stor skada har det blivit på naturen runt omkring vid brytningen, och dessvärre vill nu nya företag provbryta efter uran också. Än så länge har det gått att stoppa, men det är stor oro bland de närboende att det ska bli överkörda och att brytningen blir ett faktum.
Under tiden jag funderar på detta med miljön och vad vi gör med vår natur...

 ...så har solen sakta glidit ned bakom skogen.
Här hemma...

 ...står de flesta pelargoner kvar inne på glasverandan. Trycker sig mot rutan för att komma åt det sista av ljuset. Ser man sen på fönstren istället för på blommorna, så hann jag bara med en omgång färg, så lite jobb återstår till våren. För att inte tala om när det ska skrapas och kittas...Men nu väljer jag att enbart se blommorna innanför...
Och denne fyrbente kamrat, han gav matte hög puls idag. 
På våra skogspromenader har jag honom numera i spårlina, den är betydligt länge än ett koppel och han får på så vis mycket större frihet. Han hinner även först fram till dammen...
Där jag trodde han fick tag i en pinne som han lekte med, sen visade sig pinnen röra på sig...En jättestor vattensnok kom han stolt med. Trodde väl dessa djur sov nu. När matte skrek som besatt släppte han, och vi gick hemåt...Jag hoppas att den stackars snoken klarade sig. 

 "...du matte, jag kan samla pinnar i trädgården istället,så slipper du skrika ..."