Kompostgaller är bra till mycket...

...antingen kan man stänga in hunden med det, eller också barn...

Fast om sanningen ska fram var det nog så att barnen inte fick vara ifred med sitt lego, Zambo vill så gärna vara med och bygga också, men de hade lite olika åsikter om hur...
Väl ute ur buren...

 ...så måste man ju fika när man är hos mormor, det är ju en oskriven lag som strikt följes.
Annars så...
För en gångs skull ute i god tid.
Och här har jag tagit ut svängarna ordentligt!
En amaryllis som inte alls är så julig, kände att jag ville förnya mej lite.

 Redan förra julen var jag ju lite på G med de här nya lite annorlunda färgerna och blommorna. Så nu slog jag till när jag var på Blomsterlandet. Misstänker att den inte kommer att vara ensam så länge till...
Helt plötsligt så blev det nästan sommarvärme igen. 
Eftersom skogen skymmer solnedgången så får man passa på när man vandrar bygata upp och bygata ned med hunden.

 Ibland blir det extra maffigt färgspel. 
Det lilla "berget" som syns i bakgrunden är den omtalade Kvarntorpshögen, 158 m hög. Man bröt fram till sextiotalet alunskiffer där, och detta är askhögen som blev kvar. Den är fortfarande aktiv i sitt inre, och vid väderomslag kan man se hur varm ånga pyser upp här och var. Sommartid är det konstutställning på toppen, och även en del konserter har hållits där. Ja, på toppen är det kallt nu, så det är riksfritt. Den är inget vackert monument, och stor skada har det blivit på naturen runt omkring vid brytningen, och dessvärre vill nu nya företag provbryta efter uran också. Än så länge har det gått att stoppa, men det är stor oro bland de närboende att det ska bli överkörda och att brytningen blir ett faktum.
Under tiden jag funderar på detta med miljön och vad vi gör med vår natur...

 ...så har solen sakta glidit ned bakom skogen.
Här hemma...

 ...står de flesta pelargoner kvar inne på glasverandan. Trycker sig mot rutan för att komma åt det sista av ljuset. Ser man sen på fönstren istället för på blommorna, så hann jag bara med en omgång färg, så lite jobb återstår till våren. För att inte tala om när det ska skrapas och kittas...Men nu väljer jag att enbart se blommorna innanför...
Och denne fyrbente kamrat, han gav matte hög puls idag. 
På våra skogspromenader har jag honom numera i spårlina, den är betydligt länge än ett koppel och han får på så vis mycket större frihet. Han hinner även först fram till dammen...
Där jag trodde han fick tag i en pinne som han lekte med, sen visade sig pinnen röra på sig...En jättestor vattensnok kom han stolt med. Trodde väl dessa djur sov nu. När matte skrek som besatt släppte han, och vi gick hemåt...Jag hoppas att den stackars snoken klarade sig. 

 "...du matte, jag kan samla pinnar i trädgården istället,så slipper du skrika ..."

Så kommer då " grand finale" på vår Gotlandsresa.

 bilden tagen genom bilrutan

 Ekstakusten.

Nästan som Fårö.

Ensligt, kargt.

Å så fåren.

bilden tagen genom bilrutan

Vi körde från den sydligaste delen av Ekstakusten, upp mot Fröjel och Klintehamn.

Sakta på en slingrig grusväg, genom naturreservatet, som är ca 4 km långt.

Som nu är fullt med häckande fåglar, därför stannade vi inte utan rullade fram i knappt styrfart. Det gällde att se och insupa så mycket som möjligt.

http://www.lansstyrelsen.se/gotland/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/naturreservat/ekstakusten/Pages/index.aspx 

Så efter ett tag sträcker sig vägen alldeles intill havet, i flera kilometer åker man sen efter kusten...och ja, bara njuter.

 bilden tagen genom bilrutan

Ställplatsen den kvällen var given.

Första parkett.

En efter en dök de sen upp, "resandefolket", i sina husbilar.

Jag tror vi alla hade samma mål, en lugn och stilla kväll, se solen gå ned vid Lilla Karlsö, och bara njuta.

 Så kom den magiska stunden till slut.

 

 Svårt att återge på bild. Men känslan...

 På morgonen gick jag för ovanlighetens skull inte utefter havet, utan vek av upp mot Käbbe.

Vackra ängar som säkert fortfarande fungerade som bete.

 Var det inte fårnät så var det gammal gärdsgård,

 kanske inte i det bästa skicket för att hålla djuren på rätt sida.

På en av alla dessa små ängar och i dikeskanten hittade jag denna morgon

 Praktsporre.

Och Lotta...du har rätt...

 ...det är Johannesnycklar den heter, och inget annat.
När man är stel i kroppen som jag, och ska ned och försöka få bild på blommor, ja då tar det tid att komma dit man vill, i rätt ställning så att säga. Har man sen med sig en hund i koppel, som kanske inte har riktigt samma intresse, ja då kan det ta ännu mera tid. När man sen väl är där nere på alla fyra, då känns det en aningen pinsamt om det kommer en bil, som saktar ned, för att föraren förmodligen tror att det hänt en olycka...Men jag vinkade glatt, och då log föraren och vinkade tillbaka och fortsatte sin färd...

 

"...vet ni, jag har varit på semester med ett par badkrukor...gissa vilka som stod på land..."

Det var allt från Gotland.

Men det var inte sista resan vi gjorde dit.

Sen har jag en liten undran till er bloggvänner...

När jag ska lägga ut mina bilder här får jag minska ned dom rejält i formatet för att de ska få rum, och därmed förlorar jag skärpa upptäcker jag. Vad gör jag för fel?

Ser att många av er inte har större bilder, men kanonskärpa, vilket jag har också, innan jag förminskar dom...suck.

Sköna MAJ välkommen men som bjuder på aprilväder.

Det är liksom ingen riktig ordning på någonting nu för tiden.

Första maj rattade vi upp mot Dalarna och möttes bitvis och tidvis av ett vitt landskap, flera cm nysnö. 

Nästan så man funderade på att vända tillbaka... 

Väl framme så kändes det riktigt gott, Siljan med solnedgången var sig likt.

Och nej...vi hade inte besök av något ufo, utan den gröna förargliga pricken är för att jag tog rakt mot solen. Sånt som man får på köpet alltså...

Men helgen bjöd på annat också.

Många lååånga promenader utefter Siljan, från Kullsbjörken, förbi Östanhol och upp mot Laknäs. Ena byn avlöser den andra, med små röda stugor, större hus och riktiga kråkslott däremellan.

 Är man turist så är man...

Då får man titta in, vara extra nyfiken...

 Det här fönstret, som taget ur en bok, med gärdsgården alldeles utanför, pelargoner i fönstret...visst bor det en söt liten dalkulla innanför...ja därom råder väl ingen tvivel?!

Kanske lite mer udda och uppseendeväckande är dessa djur...

 "Någon" har en flock vildsvin i ett hägn!!

Svägerskan och jag studerade dom en stund och konstaterade sen att som små, ja då är de riktigt söta, men sen...Pappa gris fick jag inte med på bild, men han var gigantisk, och jag vill absolut inte ha besök av varken honom eller hans familj i min trädgård, det är då ett som är säkert!!

Resans höjdpunkt, ja förutom att träffa alla kära vänner då, var ju vårmarknaden i Rättvik.

Lite fynd gjorde jag allt...

 Bl.a. smaksatt honung. En lokal odlare med lite mer udda smaker, vad sägs om hallon/lakrits, Bilskrotarn kallad. 

Med Åsbergets getmögelost...ja men så gott så man nästan svimmade. Som en parentes kan jag nämna att osten även sätter fart på magen...kan också bero på mängden man äter, vet inte så noga.

 "...du kan ju alltid nämna också att en i familjen iallafall inte är någon badkruka..."