Och har man nu inte möjlighet att se solen stiga upp över horisonten,

 

 så går det ju nästan lika bra med eftermiddagsvarianten.

Visst känns det att dagarna blir längre, eller är det kanske inte märkbart än...?? Man vill ju så gärna tro...

Och dessa dagar som inte bjuder på sol, ja de är ju vid det här laget rätt många. Det är då man ska rota i gamla bildarkiv...

Hitta bilder på...

 ...ja ett av naturens under får man väl iallafall kalla det.

Man kan ju fundera ibland på vad det är jag ser när jag tar bilden ...men lite effektfull är den väl.

Planera inför kommande husbilssäsong.

Tvärskogsudde, utanför Linköping. 

Bara vi, ja å så det förälskade paret i den lilla bilen då,

 ...men de varken störde eller såg. Troligen hade de inte märkt vare sig en naturkatastrof eller jordens undergång, de hade fullt upp med varandra och att packa om och ur den lilla bilen...och allt det som de tycktes behöva låg tydligen underst, eller också tyckte de om att organisera. Vi förstod aldrig riktigt. 

Hit kommer vi iallafall att återvända.

Oxelösund. Femöre.

 Man kan vid första anblicken tro att det är en ljummen försommardag, men bilden är från september, kolla in öronen på hunden...ja inte var det vindstilla direkt...

Otaliga är de stigar vi har trampat på våra resor med husbilen.

Vi är ju mycket för att utforska omgivningarna. 

Men ibland är det skönt att se skylten...

 ...frågan är bara till vad??

"...ja, jag sätter mej väl här och väntar, känner att jag också nog är framme..."
Hoppas ni haft en trevlig helg, här har den varit ovanligt lugn, måtte det bara inte vara lugnet före stormen...

Vissa dagar börjar sådär vackert så det nästan gör ont i magen...

...känslorna får inte riktigt rum, det bara bubblar runt där inne.

Tänk att solen kan göra så mycket. 

Att den gamla vanliga skogen helt plötsligt blir fylld med guld, skimrande stoft.

 Önskar att varje morgon fick börja så här.

Livskvalité. Energi.

 En del ser sådant som ingen annan ser...
Å här var det nog bara jag som såg...

...ett kort ögonblick letade sig solen in på min fina krukros, gjorde vackra skuggningar på ett av blombladen.
Att plocka fram stativ och kanske få till lite skärpa, ja det fanns varken med i tanken eller i handlingen....
Efter bara några minuter hade solen vandrat vidare, bort från bord och fönster.
Men bilden...ja den fick bli ett minne av en dag när det bjöds på guld.

 " ...jaha du matte...guld sa du...trodde det var jag som var din guldklimp..."

Lyx...i kvadrat...och lite till.

Det är att efter en lååång och intensiv dag på jobbet, lördag dessutom...komma hem och få reda på att vi är bjudna på middag hos vår vän i torpet. Att kunna åka som man är, i mysbyxor om jag så vill , sätta sig vid dukat bord och bara njuuuta av en fantastiskt god köttgryta!! Så god att jag alldeles glömde bort att föreviga den...

På köksbordet i paradiset....

...ja där står en svagt gul krukros...jag tror de heter så iallafall.

Eller går den nästan i lite svagt aprikos...??

Inköpt på den lokala mataffären för en billig penning, det vackra behöver inte alltid kosta.

Oavsett så ska jag försöka hålla den vid liv såpass länge så den sen kan planteras ut.

För faktiskt...jag har lyckats med ett antal, men det ska vara de med lite större blommor, att få dom att överleva och bli riktigt fina utomhus också.

Knopparna...

 

 ...ja risken är väl att de torkar och faller av i inomhusvärmen.

 För eftersom luftvärmepumpen suckar och inte riktigt orkar med längre, så eldas det...

...och är det sen jag som sitter eldvakt, ja då blir det riktigt varmt!!

För ett tag sen var det en kollega på jobbet som undrade om jag inte tyckte det blev lite ensamt och nästan kusligt att bo så här långt ut på landet, särskilt de dagar jag är ledig och mannen i huset är på jobbet.

Herre gud...jag är väl inte ensam, förutom mina fyrbenta vänner så...

...skulle jag vilja ta mej en tupplur i sängen mitt på dagen så sitter den här något blyge och förlägne lille mannen på tavelhyllan alldeles ovanför min bädd.
Av hans min att döma, ja då har han nog sett vackrare syner än så...
Och i köket, eller är det vardagsrummet, lite svårt att veta eftersom det inte finns någon egentlig gräns där, en skyddsängel, turängel...eller jag vet inte riktigt vad hon är.

Pimpinett, småfin och nästan lite stram, med all rätt, ja där hänger hon på väggen och övervakar det mesta.
Hemligheter, ja allt som avhandlas inför husets fyra väggar, det behåller hon för sig själv, med en värdighet som bara anstår en dam av hennes rang. Någon gång jag ha anat hur hon höjt på sina ögonbryn, lite bekymrat skakat på sitt huvud så flätorna guppat, men aldrig, nej aldrig, skulle hon komma på tanken att lägga sig i husfolkets trätor och göromål!!
Så...ensam är jag då inte!!
Och vem som har sytt dessa vackra figurer??
En superduktig händig tjej som heter Malin, tyvärr inte aktiv i bloggvärlden längre, men man hittar henne på Instagram där hon heter malininora. 
Önskar alla en fortsatt skön helg!!

När du får oväntat besök...

 ...så gäller det att ha kameran beredd!!

Nu stod jag i sovrummet och lurpassade, ja fågelrestaurangen sitter utanför sovrumsfönstret i en gammal syrénhäck, så bilderna är tagna genom ett oputsat fönster...
Men det verkar inte bara vara vi tvåfotade som haft gott om mat över helgerna som varit... även herr domherre ser inte direkt svältfödd ut!!

Och vad passar väl bättre att ge bort så här års, än en saintpaulia som nästan är som en blåsippa??

 

Söta svägerskan fick ett arrangemang i helgen med blåsippeblått. Som tack bjöd hon på en utsökt fisksoppa. Gott med soppa den här årstiden. Det värmer...vilket det inte gör inomhus just nu.

Lagom som det smällde till och blev sådär bitande kallt, så knappt kvicksilvret syns på termometern, ja då suckade luftvärmepumpen till. Sen suckade den igen, hackade igång, men...låter som ett tröskverk och ger minimalt med värme ifrån sig.

Livet är fullt av överraskningar.

Sen...något som ligger mig och övriga familjen väldigt varmt om hjärtat.

Just det, hjärtat. Hjärtat på vår lillprins, som vi önskar och hoppas ska fortsätta att slå. 

För det måste det bara.

Som på alla små barn.

Som på alla.

Alternativ för den här händelsen

Stöd min insamling för hjärtsjuka barn!

Varje år föds 1 000 barn med hjärtfel i Sverige. Tillsammans kan vi hjälpa fler små hjärtan att klappa. Ge 100 kronor genom att sms:a BARN 100 6113 till 72 901. Tack för ditt stöd!

hjart-lungfonden.se

http://www.hjart-lungfonden.se/insamlingshjarta/Topplistan/Leopolds-hjarta_6113/ 

Inte finns det mycket att fästa kameralinsen på i dessa dagar...

Tulpanerna på köksbordet har fått agera statister de senaste dagarna.
inget ont över det, jag älskar tulpaner, och när man sätter den första buketten i vatten efter julen, ja då känns det som att man liksom stänger dörren till alla helger som gått.

Nu förstår jag av bilderna att jag dels behöver göra rent både lins och kamera, men också att vi har det väldigt varmt inomhus...

 ...på två dagar så hade buketten gått från knopp till nästan överblommad.
Underbart är kort...
Å det här med jul...och knut.
Så heligt det var med knut förr i tiden, när jag nyss skaffat eget bo.
Den dagen, och absolut ingen annan, då skulle julen ut, all belysning plockas ned, allt städas av...och nästan så man inte riktigt skulle kunna se att det faktiskt varit jul.
Nu...jag småplockar redan lite direkt efter trettonhelgen...belysningen utomhus...tja, jag börjar väl med att dra ur sladden...sen kan den nog sitta till långt fram i mars innan den plockas ned...
Men någon som aldrig plockas ned, möjligen för att få sej en omgång av dammtrasan, det är han...

...vår hustomte.
Han står på en tavelhylla, i vardagsrummet.
Har full koll, inger respekt och gör inte mycket väsen av sig. En del glåpord har han fått utstå från besökare, näe...han är då inte direkt snygg och inte har han hellre charmigt runda go´a röda kinder...Men som sagt va, han är vår hustomte, och jag har full tillit till honom.
Så att förpacka honom i papper och kartong, ja det vore att sätta huset och dess folk i total olycka fram till nästa jul... 
Go´ helg gott folk!!

Så har då 2014 liksom satt sin fot över tröskeln, redan gjort några avtryck i kalendern.

Fortfarande får man tänka till lite när man ska skriva årtalet, är det en trea eller fyra på slutet...??

Och på en av årets första dagar kom så prinsen en tidig morgon på besök.

 I den arla morgonstunden är det tur att mormor har en läsplatta som man kan köra lite spel på. 

Vi kom överens om att det räckte med dom spel som redan fanns, och som gått igenom mormors censur...

När så den lille mannen for hemåt frampå dagen fick mormor se att läsplattan hade en grön gubbe på framsidan, som mer såg ut som en robot, liggandes på rygg, med en lucka öppen på magen och under stod det...

"...lagringsutrymmet fullt..."

Vid närmare koll hade den lille mannen laddat sju nya spel, och en del av dom höll då rakt inte måttet för att gå igenom censuren!!
Nu ska jag till hans försvar säga att det var inga med åldergräns eller betalspel, men ändå lite väl mycket för en man på fem år...

I smyg ler mormor medans hon raderar spelen, den lille prinsen som vi en gång i tiden knappt trodde skulle ha ett språk...han överlistar och överraskar oss dagligen!!

Och någon gång då och då så letar sig solen fram genom allt det gråa som finns på himlen.

Det är vid ett sånt tillfälle man upptäcker nya saker i trädgården.

Att den lilla ynkliga plantan av en något annorlunda julros som jag fick av en f.d. kollega har växt till sig och är full med knopp.

Ska bli spännande att se hur blommorna kommer att se ut den dagen de behagar att öppna sig.

Och om man nu inte tillhör det släktet som är alltför energiska på höstkanten, när det gäller trädgården...

...ja då kan man upptäcka att Malvans frökapslar är riktigt dekorativa där de vajar i vinden. 

Nu är det inte utan att jag längtar till vardagen, till vanliga veckor, när man vet att efter söndagen kommer en måndag och i slutet av samma vecka kommer förhoppningsvis en vanlig helg.

Julen håller jag så smått på att packa ned, vet knappast när det knut och när den ska ut, men det känns som om den gjort sitt. Tomtarna känns lite motsträviga när jag sätter locket på kartongerna, kan bara gissa att de också tycker att den här julen inte kändes som vanligt. Men när det stundtals nästan känns som vår, ja då får det vara nog med tomtandet.
Ha det så gott denna något gråa söndag i början på januari...!!

Så vaknade man upp till en ny dag, tittade lite yrvaket ut genom fönstret, och...det mesta sig likt, trots att vi klivit in i ett nytt år!!

Välkommen 2014 säger vi!!

Efter en mycket lugn nyårsafton med vår vän från torpet så hoppas jag på ett år med många bra inslag, de dåliga hoppar vi över.

Ett år där för en gångs skull våren kommer väldigt tidigt...

 ...så man kan ge sej ut i blåsippebackarna och bara njuta.

Ett år som innebär att vi, när sommaren precis gör sitt inträde tar färjan över till Gotland...

 ...och upptäcker för oss nya platser, njuter av denna fantastiska ö och dess trevliga och vänliga människor.

Alldeles säkert blir det också en tur, eller två, eller tre...upp till Dalarna, till Kullsbjörken där Siljan precis rundar av...

 ...där vi åter kommer att träffa våra vänner, åter kommer att sitta ned vi stranden och låta elden få falna medans vi löser alla världens problem...vandra genom byarna...upptäcka att Siljan faktiskt går att bada i...

"...skärp dej matte...du behöver väl inte berätta att jag var en badkruka...

Trodde ni att jag hade glömt utmaningen...??

Inte då...

Här kommer de tio frågorna jag skulle svara på.

Håll i er.
1 Vad skulle du göra om du fick vara osynlig en dag?

Hahaha...vill ni verkligen veta...?? Jag som är så nyfiken...Jo men jag skulle nog tassa in på någon av de styrandes kontor här i kommunen, kolla, lyssna...tror dom verkligen på allt dom säger...??
2. Vad får dig att lägga upp ett gapskratt?

Mycket...jag har väldigt lätt för att skratta, ibland vid tillfällen när det kanske inte är så lämpligt också, tyvärr.

Men humorprogram på tv, typ Stefan och Christer, jag ligger dubbelvikt i soffan, och efter ett tag är jag ensam där för ingen orkar sitta bredvid mej...
3. Vad är du rädd för?

Nu blir det lite mer allvar...jag är fruktansvärt rädd för att vår lillprins inte ska fixa sin sjukdom, den rädslan är konstant.
4. Om du tror på ett liv efter detta - vilket djur vill du då vara?

Nej. inget djur...ett träd. Och ja, jag tror på något efter detta.
5. Vad  gör dig upprörd och arg?

Mycket...orättvisor i samhället, att många tror sej ha rätten att tycka och döma andra utan att ta reda på bakgrunden.
6. Vilken doft gillar du bäst?

Våren...doften av fuktig jord som sakta vaknar till liv (ja, jag vet att den också kan lukta riktigt ruttet...)
7. Vad skulle du göra om du var ekonomiskt oberoende?

Då skulle jag direkt sluta jobba, bara tänka på att leva för dagen och låta kroppen så sakta få läka. Njuta av livet, inget överdåd, bara vara...
8. Vem är din förebild?

Oj...jag har nog en blandning av många...
9. Vad är din dröm?

Att de hittar ett botemedel mot blödarsjuka och mot cancer. Båda dessa skrämmer mej, och drabbar oskyldiga. Drömmen är att en morgon slå på nyheterna på tv och få höra att botemedlet har sett dagens ljus.
10. Vilken är din bästa och godaste maträtt?

Just nu (för jag är väldigt ombytlig när det gäller mat...) är det lax i alla dess former och sen Sambosa. Det sistnämnda är små frityrstekta typ piroger med riktigt stark (chilipeppar i mängd...) köttfärsfyllning i.

Efter att ha blivit bjuden på det utav en kollega som kommer från somalia, (och är en fena på att göra dessa...)så är jag helt såld. 

Sen ska man skriva elva fakta om sej själv...

Tycker ni det verkar ointressant att veta kan ni ju hoppa över...

1. Kan vara fruktansvärt lat vissa dagar...ibland kan dessa dagar dessutom komma på följd...

2. Fotonörd, ja det visste väl alla vid det här laget...

3. Rätt snäll faktiskt, rent av menlös ibland. Har svårt att sätta ned foten i vissa lägen...

4. Sätter ofta och gärna igång en massa projekt här hemma, ytterst få blir slutförda...

5. Kontrollfreak på jobbet, ingen kan tro det här hemma...

6. Stor djurvän, tror ibland att jag kan tala med mina djur...

7. Ska i mitt nästa liv leva på engelska landsbygden, gärna med havet som närmaste granne...

8. Har svårt att slänga saker...har mååånga lådor och kartonger med braatthasaker...

9. Optimist...ut i fingertopparna...

10. Älskar att köra bil...och gärna fort.

11. Stort hjärta, ja känslomässigt alltså.

Så...nu ska jag dela ut tio frågor till er...

1. Vad gör dej osäker eller nervös?

2. Vad trodde du som liten att du skulle arbeta med när du blev vuxen, vilken dröm hade du?

3. Har du någon gång haft ett jobb som egentligen inte alls är du...??

4. Vilken årstid är din favorit??

5. Utöver du någon sport??

6. Datanörd eller tvnörd...??

7. Hemmakväll eller utekväll i vimlet, vilket föredrar du??

8. Landet eller storstan...om du fick välja??

9. Är du mörkrädd??

10. Praktisk eller teoretisk??

Och nu kommer det svåraste, att skicka detta till elva nya bloggar.

Så...jag sprider ut utmaningen i cybervärlden, fånga den, den som vill!! 

God fortsättning på det nya året!!