Det här ska jag leva länge på...

 ...tänkte jag när jag på torsdagskvällen stod på trötta darriga ben efter nästan trettiofem mil i husbilen, på kajen vid Gräsgårds hamn på Ölands sydöstra del. Det är inte ofta vi gör såna "vanvettes" resor, som Emil i Lönnebergas pappa skulle ha sagt, så många mil i nästan ett sträck. Men nu var målet Öland, och då fick det bli så. En weekendresa kan man kalla det. På plats stod redan våra vänner Anki och Lasse med sin husbil, så skönt att sen få té och kvällsmacka hos dom, prata av sig lite och sen var det go´natt för vår del.

I dagsljus....

...ja det fanns en hel del att upptäcka. 

Efter en stadig frukost var det så dags att börja utforska...

Första stoppet blev Eketorps borg 

 Fornborg där arbetet fortfarande pågår. 

Det som dock tilldrog sig vårt intresse mest var nog dessa...

 ...ett gäng kultingar av rasen linderöd. Riktigt charmiga som mest hade mat och bus i sina små huvuden. När inte kompisarna orkade med så fick man ge sig på baggen...vilket slutade med att baggen tappade tålamodet och gav honom en knuff. Fem minuter senare var han där igen...
Fortsatte till Ölands sydligaste del, Långe Jan och Ottenby.

Utan att vara kunnig fågelskådare kan man ganska fort konstatera att det var otroligt mycket fåglar här, och folk med kikare större än störst...
Vi fortsatte vår resa, med stopp lite här och där för att till slut stanna vid Bläsinge hamn. Också det en liten hamn på östra sidan, men längre upp nu. 

Man kan lugnt säga att vi hade strandnära boende...
 Det sötaste den kvällen, förutom Anki och jag då, det var nog de här ungarna, svalor, som satt på en förtöjningsfjäder av gummi till en båt och gungade.
 Man blir ju helt betagen...
En perfekt fredag som avslutades ett åskväder värre än värst...husbilen gungade och skakade, regnet vräkte ned så jag trodde ett tag att taket på husbilen skulle ge vika. 
Men sen kom lördagen...vacker och som om ingenting hänt. Visst är det skönt med omväxlande väder?
Frampå lördagen delade vi på oss, Anki och Lasse fortsatte mot nya äventyr, vi likaså. Rattade vidare på östra sidan, norröver. Inte så långt...

...utan vi strandade i Kårehamn. En lite större hamn med betydligt fler husbilar. Riktigt trevligt där också, och även där blev det strandnära boende...Ibland lite väl nära för att vara i min smak, jag är rädd att "något" ska hända och att vi sakta ska glida ned i vattnet...oftast får jag dom tankarna när jag lagt mej, och man riktigt hör alla ljud i husbilen, hur det knirrar och knakar lite här och där. Men än så länge har jag besinnat mej och inte tvingat upp han som snarkar bredvid för att backa några meter...
Summa summarum...

 En fantastisk helg, som tog slut alldeles för fort. Men en sak är säkert, vi är då inte färdiga med Öland...

"...alltså...först Gotland...och nu Öland...vad är det för fel på fastlandet egentligen? Tycker det gungar lite väl mycket nu..."

Ibland kan man tydligt se vem som är avkomma till vem...

 ...lite charmigt ruffsig.

Barnet...

 ..med solblekt lugg, lite lagom TJURskallig som tonåringar kan vara. Ingen tvekan vem som är barn till vem.

Men i växtriket, eller iallafall i min trädgård...

 ...Violrutan med sina pyttesmå ljuslila blommor (ja det är rent omöjligt att få en bra bild på dessa små vippande blommor...).

Den avkomman...

...där hände det något!! Vit?!

Livet (trädgården) är fullt av överraskningar.

När man ändå är ute och traskar runt i bygden så blir man riktigt glad efter vägen. 

Den lilla presentbutiken i nästa bygata bjuder på riktigt solsken.

 För en väldigt liten penning kan man antingen plocka själv eller ta av de solar som står i krukan vid dörren. Ja men man blir ju glad på långt håll när man ser detta!

Och de som sedan inte blev plockade, ja de gör väl fåglarna glada. 

 "...glad...ja det är ju tur att någon är det...det här med allmänlydnadskurs...ja det gör då inte mej glad..."

En fantastisk sommar...eller den värsta i mannaminne. 

Allt ligger i betraktarens öga, dock kan vi väl alla vara överens om att vissa drabbades onödigt hårt, ja skoningslöst. Tänker på branden i Västmanland. Ibland är människan väldigt liten. 

Utgår jag från mej själv så kan jag väl som barnbarnet säga...

 ...jag älskar att vara ledig...

Semesterns fyra veckor gick alldeles för fort, och vardagen nästan kastade sig över mej kändes det som. 

En riktigt fin avslutning blev det dock, med goda vännerna Anki och Lasse, som förgyllde sista helgen av ledigheten.

Med husbil tog vi oss till Westerqwarn.

 Nya kameran fick jobba, eller rättare sagt den som höll i den...Inte alldeles enkelt, och jag såg nog hur Anki ibland log lite i smyg...Linsskydd tex, jättebra att ha, men bilderna kan bli en aningens mörka om man inte tar av det...skyller på att jag var ivrig, det fanns ju så mycket att ta bilder på.
Skön promenad på kvällskvisten...

..solen förgyllde träden vid ån. Synd bara att bron förstörde lite av det hela. 
En helg som vi kommer att leva länge på. 
Här hemma...
ja hörnan med alla fuchsior har överlevt den tropiska värmen, kanske tack vare att det är skuggan där mest hela dagen, bara några timmar på kvällen som solen kommer åt.

Från att ha varit ett stort pelargonfreak så har jag nu sakta glidit över till fuchsior också. Vad jag inte hann med var att tukta dom efter hand, långa, girväxta och inte alltför fagra är de vid närmare titt...Älskar alla olika sorter med olika blomställningar, stora blaffiga i grälla färger, små enkla, i mer milda nyanser. Det är nästan som att ha ett folkdanslag på besök med alla sina färggranna kjolar, de vippar så vackert i vinden. Fantastiska blommor!! Får se om jag säger detsamma när jag försökt övervintra dom också...

På altan huserar det mest pelargoner. De tål ju lite mer, både sol och ökenvindar.

Som kung i mitten, ett litet fynd så här på sensommaren, en Rosenskära tricolore.Det gäller att passa på när det är utförsäljningen av sommarens blommor! För några tior hittade jag detta praktexemplar, över en meter hög och riktigt buskig. Har bundit fast den i staketet för säkerhets skull...Ja, inte för att jag tror någon ska stjäla den, men blåsten...
Det här med odling har jag ju i liten skala.
Endast tomater, gula och svarta. Eller ja, de heter så, lite mörkröda skulle väl jag säga. Och det allra underbaraste med dessa är att de växer utanför husknuten, att man i morgonrock kan tassa ut och plocka några och lägga på frukostmackan. Lite mindre underbart är det att den enda granne vi har som kan passera, ja han gör det just då också...Lätt stirrande på någon med håret på ända, i en gammal sliten morgonrock och i fula gummistövlar. Man är inte alltid till sin fördel...Men gott är det med tomater!!
Annars så...
har släkten utökats.
Största barnbarnet har blivit mamma till två...

 ...ulltussar. Söta?? Mer än så...
Men med åren har jag lärt mej, se men inte mer...
Nu är vi anmälda.

 Inte för vanvård eller liknande. Utan till lydnadskurs.
Vem som behöver lära sig mest, ja det återstår att se...
 "...du matte...hörde något om lydnad...kan inte gälla mej...jag lägger mej direkt..."
Och...som ni märker, bloggen lever än!!

 

Det är många beslut som ska fattas...

både stora och små.

Som det här med bloggen...fortsätta eller inte.

Ska jag berätta om semestern som var...

 ...att vi bl.a. besökte en ställplats vid Axmar brygga. En liten ort ovanför Gävle, med mycket historia i det nedlagda gamla järnbruket, med havsutsikt från den fina restaurangen ( som för övrigt är det gamla hamnmagasinet till dåvarande järnbruket). Hur det frampå kvällskvisten kom en åskskur utan dess like, att vi var de sista på ställplatsen att få in markis, stolar och bord...att sen vår lilla dusch i husbilen var smockfull med kläder på tork...

Kanske ska jag också berätta om den vackra omgivningen kring det gamla järnbruket...

 ...hur jag i timmar letade efter det s.k. slottet som skulle finnas i närheten av lusthuset. Tills jag hittade en liten skylt att det vackra huset revs på 70-talet...Kvar är bara lusthuset som nu rustas upp, och används för vigsel och andra tillställningar.

Hur vi hamnade utanför Hudiksvall, Hornslandet. Så långt ut på kusten man kunde komma.

 Hur vi gick långa vandringsleder ute vid Hölick, besökte den lilla hamnen med vackra båthus, hur vi satt på stranden på kvällen och bara njöt...Jo, det blev en kväll att lägga i minnenas arkiv, att ta fram mörka vinterkvällar.

Att vi även besökte Mack Myra bruk.

Och om någon i familjen hade haft förhoppning om ev fabriksförsäljning så grusades den ganska omgående, det var inte ens öppet för visning. Bara förbeställda guidade turer, mindre sällskap...Men det var en vacker omgivning, med en gigantisk park som delvis rymde en något annorlunda uställning...

Vissa objekt förstod man, andra kanske lite mindre...

Kanske skulle jag berätta att jag köpt ny kamera...??

 En behändig utan en massa tunga objektiv att släpa på. Att jag förmodligen kommer att lära mej genom den hårda vägen hur den fungerar...learning by doing...eftersom jag aldrig orkar läsa manualer. 

Att min snälle tålmodige fotohandlare i byn bredvid förklarade att med dagens teknik så beror det oftast inte på kameran, utan det som finns bakom...om bilden blir bra eller bättre...

Eller ska jag rätt och slätt skriva...

Jo, jag har semester, och livet är ganska bra faktiskt.

Sen får vi se hur det blir med bloggen...

"...man åhhh....trodde väl vi snackat färdigt om det där med bloggen..."

 

Dä´va´la´ett väldigt tjööötande...

 ...om denna honungsros!

Jo, jag vet...men förhoppningsvis och troligtvis är det sista bilden på den... Spaljén under bågnar, och verandan ska så småningom målas, är det tänkt kanske jag ska tillägga. Men än så länge kan vi (eller mest jag då...) njuta av doften, prakten och inte tänka alltför mycket på jobbet som blir att klippa ned...

I den fina odlingsbänken som mannen snickrat ihop börjar det hända saker.

Den svarta (?) Blåklinten, eller nej den måste väl heta enbart Klint,

 har slagit ut. Färgen varierar,

 men tillsammans blir det oerhört vacker i en bukett. Nu är dom ju ettåriga, men förhoppningen är att de själva ska sköta förökningen kommande somrar...
Å med detta så vill jag och Zambo önska alla en riktigt skön sommar.

 Vi kommer nu att ta semester från bloggen, hur länge...ja det får tiden utvisa!
Fast var inte för säkra...rätt som det är så tittar jag in hos er!

Klöver vill man ju ha...
...kanske inte bara i plånboken nu till semestertider.
För har någon tänkt på hur vackra dessa blommor är?

Plockar man sen in...ja då doftar det verkligen sommaräng.
Helgen då...jo men tackar som frågar!
En kort tur med husbilen, ett tag sen sist, det drog i husbilstarmen.
Inte så långt, Hjälmare docka blev det på fredagskvällen.

Ligger efter Hjälmare kanal, som består av nio slussar, och här ligger den åttonde slussen, plus en torrdocka vid sidan av. Mitt i all denna röra på parkeringen kan man se vår husbil...Nu var det inte alls så rörigt som man kan tro, utan det mesta folket höll antingen till i torrdockan och renoverade sina flytetyg, av allehanda slag...Måste säga att en del är optimister och entusiaster...
Sen hade även ett gäng Porschevänner träff på caféet, men frampå kvällskvisten var det riktigt lugnt.
Gick man åt ena hållet (mot Hjälmaren...)

...så kunde man se dels det mer bofasta båtfolkets hemvist (ser ut som en liten lekstuga på en flotte på bilden längst ned till höger...), gamla vackra byggnader som numera fungerar som sommarbostäder för att sen till slut komma fram till Kvarnsjön, som ligger i kanalen.
Går man åt andra hållet (har man hund så går man mycket...)...

...så ligger kanalen och den lilla vägen sida vid sida, och den enda som möjligen kan störa det hela är väl slussvakten som kommer i sin lilla bil med i andan i halsen för att hinna till nästa sluss.
Nu tror jag att de flesta som bor längst kanalen är riktigt livsnjutare...kolla bilden längst upp till höger, inte mycket som stör där!
Så kom lördagen, och med den värmen.
Nu klagar jag absolut inte, utan konstaterar mer att då är det inte läge att sitta i en bil med en hund som flåsar.
Så efter några mil, eller fem sisådär, så kom vi till Borgåsund, ligger mellan Strömsholm och Kvicksund. Nu är vi vid nästa kanal, Strömsholms kanal, som går ut i Mälaren.
En liten fin gästhamn, med plats för även ett par husbilar.
Och en massa gäster till det söta lilla caféet...

Eftersom det var alldeles för varmt för några större utflykter tillbringade vi dagen med att titta på folk...äta...fika...titta på mer folk. Å tänk sån tur det är att folk är hjälpsamma, bryr sig om varandra, för det är inte lätt om man tappar bort sin båt vid bryggan, inte hittar sin hustru på samma brygga, och sen kanske rent av inte är riktigt nöjd med sin båtplats utan byter efter ett tag...
Så vad ska man med tv till då, när underhållningen finns rakt framför en...?! Och till allt detta så var det två musikaliska herrar som underhöll med dragspel och gitarr mest hela dagen. 
Nu ska ingen tro att jag försöker göra mig lustig över båtfolk, tvärtom, jag har aldrig sett så mycket hjälpsamt folk när det kör ihop sig för någon. Hustrun hittades (hon drack kaffe hos en båtgranne), mannen hittade sin båt, samme man vart också nöjd med ny båtplats (det skvalpade lite väl mycket på yttern) .
Där fick vi valuta för pengarna där vi satt och såg det hela!
På kvällen slog vi till med räkmackor från caféet...

...inte kanske de billigaste, men de smakade sagolikt gott!!
Så dalade solen, de flesta kröp in i sina båtar, vi i vår husbil (nu hade vi fått sällskap av några husbilar till),

...dragspelaren drog sina sista tag med sitt handklaver,

...och vi somnade ovaggandes till vågskvalpet strax utanför.

 

"...matte tyckte jag skulle bada efter en varm dag, men vattenkvalitén var då inte den bästa...tacka vet jag Gotland..."

Har ibland känt att mitt yngsta "barn" behöver en kompis...

tror jag funnit honom nu.

 ...en ettårig kille som har något speciellt i blicken...
Eller...jag tar nog båda två...

 

...killar med lite fart i benen och ögon så man smälter.

Ekologiska gräsklippare, kan det bli bättre...?

Jag är såld, som så många gånger förr när det gäller alpackor.

Vore de inte så hiskeligt dyra, och flockdjur...så skulle det gå ett par på ängen bredvid vår tomt. 

Inne på glasverandan...ja under honungsrosen, man får huka sig för att komma in ....

...där frodas pelargonerna nu.
Trots brist på sol, så verkar dom trivas.
En "vilde" som doftar citron...

...bladverk som en buske och sen överraskar den med pyttesmå söta blommor lite då och då.
 Älsklingen...

...Rocco...en rosenpelargon som ibland betecknas som häng. Har då aldrig hängt i min ägo...Växer upprätt och ståtlig, och nu börjar de första knopparna visa sig.
Nykomlingen, från Rockdala...

...riktigt mörkt vackert bladverk, blommorna enkla och otroligt vackra, Odensjö Nocturne heter den. Över förväntan faktiskt.
När man sen väl kommer ut från glasverandan, mellan skurarna...
så har kvällen fallit på, solen gör sina sista ansträngningar...

...och "himlen är oskyldigt blå" eller kanske lite mer än så, rent av dramatisk, men väl värd att förevigas.

 

"...alpackor...trodde vi hade en trollpacka här så det räcker..."